Rännstensungar och storborgare / 397 (1924) Author: Emil Norlander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
XLVIII. Sista kapitlet, handlande, även det, om Södra teatern. — Frestande anbud. — Om senaste revyn och dess plötsliga försvinnande. — En uppläsning hemma hos direktören.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Eric Lindholm.

Jag minns en dylik fest i gamla
dagar. Festen hölls på Riche och
Knut Lambert var tillförordnad
värd. Ungefär vid supédags
uppenbarade sig så mäktig chef i egen
hög person.

»Det var bra», utropade Lambert,
»nu bjuder ’tjefen’ på champis!»

»Tjefen» var visst inte vid bästa
humöret.

»Champagne», sa’ han, »varför
ska det just vara champagne! ...
Ett glas rödvin kan väl vara lika
bra.»

»Jo, gubevars», tyckte L., och så
ropade han mitt över salen till
hovmästaren: »lägg sex flaskor rödvin
på is för direktörens räkning!»

Det blev naturligtvis stor munterhet.

»Skulle de vara kvickt, de där?»
frågade samme direktör. »Du kan
ju byta ut’et mot champis då.»

Glädjen blev sannerligen inte mindre.

— — —

En lycklig festarrangör var på sin tid Calle Barcklind, god
kamrat och permanent glädjespridare. Under hans tid på
Södran arrangerades en fest på scenen, vilken fest blev länge
ihågkommen.

Det fanns den tiden en charkuteriaffär i Centralhotellet vid
Klarabergsgatan, som sände ut mat åt alla håll i sta’n. En kväll
kördes en bättre supé upp till Södran och på en kort stund blev,
efter föreställningens slut, scenen förvandlad till salong med
dukade festbord, på vilka inte ens saknades friska blommor.
Firman på Klarabergsgatan hade allt som behövdes för
dukning med sig och så supérade ett hundratal gäster på scenen,
supérade riktigt och inte som i en teaterpjäs. Det var den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>