Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dionysius Papin, född i Biois i Frankrike den 22 Angusti 1647, var vid 24 års ålder
såsom läkare bosatt i Paris, men öfvergaf snart medicinen för att egna sig åt fysiken, deruti han
nnder mäktiga beskyddare och tillsammans med snillrika vänner utförde flere arbeten, först i
England, sedan i Italien och sist i Tyskland. Genom otaliga försök att åstadkomma rörelser
genom att göra ett rum lufttomt än medelst luftpump, än med afbrännande af krnt, kom han
slntligen på det infallet att verkställa detta med vattenångor, hvilket han fann bäst lyckas. I
Cassel, der han då vistades, byggde han en båt, på hvilken han insatte en sådan maskin och
gjorde dermed år 1707 på Fuldalloden försök, hvilka ntföllo efter önskan. Emellertid hade Papin
genom sitt ostadiga lynne och ombyte af vistelseort förlorat både gynnare och vänner, och hans
snille i stället ådragit honom fiender, så att då han begärde tillåtelse att med sin lilla båt gå
genom Weserflodea till Nordsjön för att komma till England, vägrades detta, och då han det
oaktadt vågade försöket, blef hans maskin i Manden sönderslagen. Frakten af en hel lefnads
själs- och kroppsansträngningar skulle alltså tillintetgöras genom en auktoritets småsinne och dess
undersåtars råhet. Beröfvad de medel, på hvilka han grnndat sina förhoppningar, ntan tillgångar
ens till det nödvändigaste, kunde Papin ej fortsätta sina experiinenter eller förfärdiga en ny maskin;
han fortsatte sin resa till England, men träffade der ingen af sina forna gynnare och hans namn
var glömdt. Den förtryckte gubben delade nu de fleste utmärktare snillens öde, att blifva af sina
samtida förföljd och föraktad-, han dog omkring 1714, meu man känner ej en gång stället, der
den själ utandades, hvars verksamhet beredt hela menniskoslägtet så oberäkneliga fördelar.
Markisen af Worcester lefde nnder Karl Il:s tid (1660—1685); honom vilja de fleste
engelska författare nödvändigt göra till ångmaskinens uppfinnare, men tillförlitliga bevis härpå saknas.
Thomas Savery, som först varit grufarbetare och sedan blifvit sjökapten samt ständigt
utmärkt sig såsom en skicklig mekaniker, hade länge sysselsatt sig med att studera de hjelpmedel,
hvilka möjligen skulle kunna användas att uppfordra samladt vatten nr stenkolsgrufvorna, då han
erhöll kännedom om Papins arbeten. Han beslöt då att för nämnda ändamål begagna vattenångas
spännkraft, men lemnade cylinder och piston å sido och förfärdigade en egen inrättning. Sedan
vatten genom ett rör ingått i ett större kärl, tillslöts detta rör med en ventil liknande en vanlig
pumpsko och i kärlet insläpptes uppifrån ånga, genom hvilkens påtryckning det inneslutna vattnet
uppdrefs i ett annat rör, som sedan i sin ordning tillslöts med en likadan ventil; ångröret tilltäpptes
nu med en kran, och med vatten ifrån öfre röret afkyldes kärlet utanpå samt blef derigenom
lufttomt, då nytt vatten inkom nedifrån och genom ångrörets öppnande uppdrefs på samma sätt.
Detta slags ångmaskin blef sedan med fördel begagnad vid flere stenkolsgrufvor; visserligen kunde
han ej användas till annat än uppfordrande af vatten, men detta var här af stor vigt, och onv
Papin ostridigt har äran af att hafva väckt första idén om ångkraftens begagnande, tillkommer
Savery förtjensten af dess första bruk för nyttiga ändamål.
Emellertid hade tvänne handtverkare i staden Darmouth, låssmeden Thomas Xewcomen och
glasmästaren Johan Catoley, vänner från barndomen, betraktat en i stadens grannskap uppsatt
Saverys "eldpump» och utbytt sina tankar om dess verkningar; genom andra bekanta fingo dessa
kännedom om Papins förslager, och Newcomen började med biträde af sin väa glasmästaren, att i
sin smedja sammansätta en maskin med cylinder och piston. De begge handtverkarue gingo
sedan i förening med kapten Savery, som var mera bevandrad i mekaniska kunskaper, och från att
hittills hnfva blott till försök förfärdigat maskiner i liten skala, började nu sådana tillverkas,
som-genom en häfstång förmådde sätta större pumpverk i rörelse.
Det är naturligt att Newcomens, och i ännu högre grad Papins, ångmaskiner, jemförde med!
nutidens, voro i hög grad ofullständiga, långsamma i sina rörelser, klnmpiga och oviga. Cylindern
var ofvantill öppen, och pistonen drefs endast uppåt med ånga, hvarefter cylindern afkyldes med
kallt vatten, så att han blef lufttom, då deu atmosferiska luften tryckte pistonen nedåt. För
hvarje slag denne gjorde måste alltså ömsom påsläppas ånga och vatten, hvilket verkställdes
genom tvänne kranar, som vexelvis af någon öppnades och tillslöts, hvartill äfven ett barn kunde
användas. Eu gosse, som en dag fått detta uppdrag och deröfver var missnöjd, uppfann ett sätt
att komma ifrån siu föga angenäma sysselsättning uch få återvända till sina jemnåriga: han hade
iakttagit att den ena kranen skulle öppnas, då den andra tillslötso, och detta alltid lika, då den
ena ändan af balansen gick upp och den andra ned; han band då tvänne snören i hvardera
kranen och fastknöt deras andra ända på passande ställen i balansen, så att denne vid sina rörelser
sjelf öppnade och tillslöt kranarne, och maskinen således kunde gå utan uppsigt. Denne lille
nyttige lätting hette Humprey Potter. Snörena blefvo sedan utbytta mot jernstänger.
Bland öfriga, som sedermera åstadkommit förbättringar i så sjelfva ångmaskinen, som
der-till hörande mekanik, namnes i första rummet fysiske instrumentmakaren vid universitetet i Glasgow
i Skotland James Watt, som gaf cylinder och piston den konstraktion, som ännu bibehålies.
I början användes ångmaskiner nästan eudast till att från grnfvor pumpa upp vatten, ack
sådana anlades i Sverige vid Persbergs grnfva i Roslagen omkring år 1730, vid Dannemora 1760,
vid Lidingö fabrik 1804 samt vid Höganäs. Den ännu betintliga eldqvarnen i Stockholm anlades
omkring 1802. Den första ångbåt, som lyckats, byggdes i Frankrike af nordamerikanaren Fulton
år 1807 samt öfverfördes till Amerika. Den förste, som gjorde fijrsök att drifva en vagn med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
