Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ris ocli fora honom, fängslad mod guldbojor, till Darius. Persiska hären stod på
andra stranden af floden Grantom, då Alexander anlände dit och yttrade till sina
soldater, att Hellesponten skulle skämmas att hafva burit dem öfver, om de nu
fruktade för en sådan bäck, hvarpå han och hela hans här störtade genom vattnet upp
emot Perserna, som blefvo i grund slagna, 334 f. Kr. Följden häraf blef hela Mindre
Asiens eröfring. En af Parii fältherrar, Mernnon, todd Grek, beslöt att öfverföra
Persiska krigare till Europa och sålunda tvinga Alexander att tåga hem, men
han dog af fältsjuka, och med honom föll Persiska tronens bästa stöd. Alexander
framtågade emellertid alltjemt; då han kom till den i landskapet Frygien
liggande staden Gm-diam fick han höra omtalas att der fans en vagn, hvars
tistelstång var fastad vid oket med en konstigt invecklad knut, samt att ett orakelsvar
sagt, att den som kundo lösa donna knut, skulle bli herskare öfver hela Asien;
han begärde då att fä se denna knut, och sedan han en stund betraktat den
sade han: “sättet huru han löses gör ingenting till saken,“ hvarpå han drog sitt
svärd och afhögg densamma. Genom en oförsigtig badning ådrog han sig kort
derpå en svår sjukdom, hvarunder han från en af sina fältherrar, Parmcnio,
mottog ett bref med innehåll, att hans läkare Filippos af Darius fått löfte om
10,000 talenter och hans dotter till äkta, om han ville förgifta Alexander. När
Filippos kom med läkemedlen fattade Alexander med ena handen bägaren och
tömde honom, under det han med den andra räckte brefvet åt Filippos, som då
han läst det helt lugnt sade: “utgången skall visa, om jag är skyldig eller ej;“
Alexander tillfrisknade. Emellertid hade Darius samlat en ny här af flera hundra
tusen man, men tagit ställning i ett trångt pass, der mängden ej kunde göra sig
gällande, så att Alexander, som der mötte honom, vann fullkomlig seger, 333 f.
Kr.; Darii moder, gemål och son föllo i segervinnarens händer, men behandlades
af honom med den största vördnad. Härpå följde Syriens, Palestinas och Feniciens
eröfring, hvarvid staden Tyrus först efter 7 månaders belägring kunde intagas.
Nu tågade han till Egypten, som af hat till Perserna frivilligt underkastade sig
segraren; här anlade han staden Alexandria, hvarpå han genom de Afrikanska
sandöknarna drog till Jupiter Ammons tempel och lät dess profeter förklara sig
for halfgud. Underrättad om att Darius ånyo rustade sig mot honom drog han
tillbaka inåt Asien, der han möttes af sändebud från Darius, som erbjödo honom
hälften af hans rike samt hans dotter till gemål, om han ville ingå förlikning;
men Alexander svarade: “Blott en sol kau upplysa verlden, och blott en konung
regera densamma1’. Den af Darius då samlade hären uppgick till 500,000 man,
200 stridsvagnar och 50 elefanter. På Assyriens öppna slätter, mellan städerna
Arhela och Gaugamela, möttes de bägge härarna: men äfven här segrade
Alexanders öfverlägsna stridskonst öfver den mångdubbelt större mängden, och Darius
måste fly. Alexander vände sig nu mot Babylon, som frivilligt gaf sig,
äfven-som Susa; efter något motstånd intogs äfven Persepolis ock Ekbatana, hvarigenom
omätliga skatter föllo i segrarens händer. Nu först beslöt han att förfölja Darius,
som drog sig upp åt nordöstra Persien; men denne blef då af en förrädisk
höf-ding, B ess us. mördad och fans liggande i sitt blod. Vid åsynen liäraf utbrast
Alexander i tårar, skickade Darii döda kropp till hans moder att kungligt
be-grafvas samt förföljde mördaren, den han lät korsfästa. Derefter underkufvade
han länderna vid Kaspiska hafvet; men ännu var hans ärelystnad icke mättad,
utan hans håg drog honom till det på alla slags naturprodukter sä rika Indien.
Dels genom strider, dels genom frivilligt underkastande, vann han äfven här
ofantliga landssträckor. En Indisk konung, Porus, som gjort allvarsamt motstånd, men
blifvit besegrad och tillfångatagen, tillfrågades af Alexander huru han ville bli
behandlad, hvarpå han svarade: “kungligt!“ Han återfick då friheten och sitt rike.
Alexander anlade flera städer i dessa trakter och ville tåga vidare, men hans soldater
satte sig deremot och han tvangs, ehuru med djup motvilja, att vända om. Först
byggdes dock en flotta, som sändes sjövägen till Eufrats mynning; sjelf tågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
