Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högg svärden med sin sabel och sände följande svar: “1 den Allbarmhertige Gndens namn,
Hamn al Raschid, de Trognas beherskare, till Nicephorns, den Romerske hunden. Jag har
mottagit ditt bref, o son af en otrogen moder! Mitt svar skall do icke höra, dn skall känna
det.“ Derpå eröfrade han större delen af Mindre Asien, hvilket så väl Nicephorns som hana
närmaste efterträdare förgäfves sökte återvinna. Sedan uppträdde en ny regentslägt, kallad den
Makedoniska, och riket erhöll åter sitt anseende nnder några af dess kejsare, hvilka
öfvervunno-och tillbakaträngde Saracenerna i Asien samt Ryasarne och Bulgarerna i Europa. Makedoniska
ätten utdog 1056, hvarefter ånyo oroligheter ntbröto och hvälfningar fortforo, tilldess Alexius
Comnenus, 1081—1118, med tapperhet och klokhet sökte upprätthålla riket; mot sine Asiatiska
fiender gynnades han af de nnder hans tid börjande korstågen. Han och hans son Johannes,
1118—1143, begagnade sig af de härigenom uppkomna hvälfningarna och återtogo en del af
Turkarne inkräktade länder, hvarför man liknat dem vid schakalen, som efterföljer lejonet och
uppsnappar det rof, som detta icke hinner förtära. Derpå börjr.de åter oroligheter; en prins
Alexius kom 1204 till Venedig och träffade der en på väg till Palestina varande här af
korsfarere, dem han bad om hjelp mot sin farbroder, som inkräktat hans faders tron. Dessa drogo
till Konstantinopel, fördrefvo usurpatorn och satte Alexius på fadrens tron; men då grekerna
vägrade betala den för hjelpen betingade ersättningen, 200,000 marker silfver, intogo korsfararna
staden för egen räkning den 4 April 1204, gjorde af riket ett latinskt kejsardöme och delade
länderna mellan sina anförare, af hvilka Balduin af Flandern blef kejsare. En mäugd grekiska
familjer hade emellertid flyktat öfver sundet inåt Asien, der de upprättade en egen stat, med
Nicea till hufvndstad. Efter 57 år, 1261, ätervunno Grekerna sitt land, och deras då varande
kejsare, Michael Palceologus, flyttade residenset till Konstantinopel. Numera var detta rike hlott
eo skngga af hvad det fordom varit; Bulgarer och Ryssar hade på Europeiska sidan framträngt
ända till hufvudstaden, under det Turkiska stammar upprättade flere smärre riken i Mindre
Asien. Efter många omhvälfningar blef en af dessa, som efter sin förste anförare Osman kallade»
Osmaner, de andra öfverlägsen, inträngde derpå i Europa och utbredde ohejdadt sina vapen öfver
Thracien och Makedonien samt gjorde Adrianopel till sin hufvndstad. Sålunda, på alla sidor
kringskuret och bestående af föga mer än staden Konstantinopel, mottogs riket af sin siste
kejsare, Constantin XI. Den då htrskande Osmaniske kejsaren Muhammed II lät tillbjuda
Constantin ett furstendöme, om han ville afträda sin hufvndstad, men han förklarade sitt beslut
vara, att förr dö på dess vallar. Två år åtgingo till förberedelse att intaga den så godt som
värnlösa staden; efter två månaders belägring företogs stormning, som började på morgonen
Pingstdagen den 2’J Maj 1453. Grekerna voro härpå beredda och försvaret verkstäldes med
samma tapperhet och förbittring som anfallet. Omsider bestegos dock murarna af de
mångdubbelt öfverlägsnn Turkarna, och kejsaren sjelf stupade med svärdet i hand. Så slutade sista
qvarlefvan af Romerska väldet, och från denna dag har Konstantinopel utgjort Turkiska riket»
hufvndstad och Mohnmmednnska religioneng förnämsta säte.
Italien och Sicilien. Lothars, Karl den stores sons, ätt utgick med hans söner, då riket
delades mellan dessas farbröder, Ludvig den Tyske och Karl den Skallige, hvarvid denne senare
erhöll Italien och kejsaretiteln. Efter hans död ärfdes riket af Ludvigs yngste son, Karl den
Tjocke; men denne var svag och oskicklig till regent, afsattes 887 och dog kort derefter. Nu
blef Italien ett rof för allt det elände, som inre oroligheter och yttre fiendtligheter kunna
föranleda. Saracenerna härjade på dess kuster, bemäktigade sig Sicilien och hotade Rom;
Normandiska äfventyrare plundrade på sitt håll; Grekiska kejsarne höllo vissa städer besatta och i
norra delen inföll den ena utländska herskaren efter den andra, bemäktigade sig regeringen och
blef förjagad, hvartill pfifvarne mycket bidrogo. Några kraftfulla Tyska kejsare bibehöllo likväl
till en tid öfverväldet i Italien, men sedan påfvarne hunnit stadga sin makt, förlamades kejsarne
| alltmera, och nu uppstodo åtskilliga små oberoende stater; bland dessa voro de förnämsta Venedig,
Genna och Pisa, hvilka småningom hnnno till makt och rikedom genom handel på Asien samt
proviantering och sjötransporter åt korsfarare. Venedig kom till höjden af sin storhet då genom
dess biträde korsfararne hade intagit Konstantinopel, hvarför Venetianarne till belöning af
kejsarrikets område förbehöllo sig de flesta öarne i Arkipelagen samt en del af Peloponnesos. Från
denna tid blef Venedig företrädesvis den stapelplats, hvarifrfin Ostindiens varor utgiugo öfver
Europa, hvilken förmån bibehöll sig, till dess vägen till Ostindien omkring Afrika npptäcktes.
Herraväldet öfver Adriatiska hafvet ansåg Venedig som sin obestridliga tillhörighet, och lät hvarje
år viga sig dervid. hvilken högtidlighet tillgick på det sätt, att Dogen (presidenten) Kristi
Himmelsfärdsdag på ett festligt utstyrdt skepp for ut på hafvet och kastade en ring i dess böljor.
Genua, som biträdde den grekiska kejsaren att återtaga sitt rike, fick derför stora
handels-förmåner i Konstantinopel samt fasta platser vid Svarta hafvet. Bland öfriga här uppkomna
fristater förtjeua omnämnas Milano, i hvilken uppstodo regentslägtena Visconti 1311 och Sforza
1450, samt Florenz, der en rik köpmansslägt, den Mediceiska, erböll öfverhanden, uppsteg till
furstlig värdighet och gjorde sig bäst känd genom befordran af konster oeh vetenskaper, hvarmed
denna Btut snart gjordes till bildningens och kunskapernas hemland. Uti alla dessa fristater
fortfor den välmåga, som näringsfriheten alstrar, länge att blomstra. Den andlige makt, med
hvilken påfvarne lade band på utländska regenter, verkade icke med lika styrka på nära håll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
