Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rör reformationen, samt omtala de gjorda uppfinningarne under Lärdomshistorien;
liär fortsätta vi sammandraget af staternas öden, uti hvilka de olika
religions-.bekännelserna ganska mycket ingripa.
För att vätt forstil det följande torde några upplysningar vara nödiga: redan Iäuge hade
.personer uppträdt och ådagalagt det förfall, hvari kristna religionen genom »åfvarne räkat, men
icke lyckats vinna någon allmännare framgång, då Martin Luther, född 1483, död 1546, inom
Tyskland satte kronan på verket. Samtidigt med honom uppträdde en Ulrik Zwingli uti Schweiz,
■efterträdd af Johan Calrin; dessa predikade samma satser som Luther, från hvilkeu de afveko
blott i några obetydliga former. Emellertid skilde sig deras lura från den Evangeliskt-Lutherska
■och blef kallad den Evangeliskt-Reformerta. Att påfven och hans anhang under dessa rörelser,
som hotade fullkomligt störta deras välde, ej skulle vara overksamma, var helt naturligt. Vid
■en riksdag, som öppnades i Speier den 15 Mars 1529, fattades af de katolska ständerna det
beslut, att messan och öfriga ceremonier borde oförändrade bibehållas vid gudstjensteu, och alla
förbinda sig att icke vidare utsprida någon ny lära, till dess ett allmänt Concilium (kyrkomöte)
kunde hållas. Mot detta beslut protesteradu, den 19 April 1529, högeligen alla de furstar, som
redan antagit någon af de evungeliska lärorna, och liäraf fingo de den sedan bibehållna
benämningen Protestanter. Bland päfvnrnes uppfinningar för att utöfva sitt välde öfver folket, var
inrättandet af en mängd Ordnar (hemlighetsfulla sällskap) bland sinn underlydande. Uti den
fara, hvari påfvedöraet genom reformatious-rörelserna råkat, fick detsamma ett kraftigt stöd af
en ny Ordeu, stiftad af en med ett svärmiskt lynne utrustad spansk adelsman vid namn Ignatius
Loyola. Denna Orden, af påfven stadfästad 1540, kallades Jesuit-Orden och förband sig till en
■oinskränkt lydnad för påfveu och utbredande af katolska religiouen, samt blef en af reformationens
svåraste motståndare.
Tyskland. Efter kejsar Maximilian I:s död 1519 tillträddes lians vidlyftiga
Länder af hans sonson Karl V, hvilken nu mottog tyska kejsarekronan och blef
herskare öfver största delen af de rikaste och fruktbaraste länder och de tappraste
folkslag i Europa, jemte det guldrika Amerika. Denna monarki syntes hota att
muderlägga sig hela Europa, men snart uppträdde två andra makter, tydligen i
samma afsigt. Den ena af dessa var turkiske sultanen Solman 11, den andre
franske konungen Frans I. De stridslystna osmanerna hotade från öster,
öfver-svämmade Ungarn och framträngde ända till Wien, som af dem belägrades, ehuru
■utan framgång. Frankrikes konung var likväl Karls svåraste fiende, och krig
mellan dessa båda monarker fortfor i mer än trettio år med omskiftande lycka.
Under kejsar Karls tid uppträdde Luther, som lyckades genomdrifva kristna lärans
rensande från de gröfsta af dess påfliga villfarelser. De furstar, som antogo den
förbättrade religionen, ingingo d. 27 Februari 1531 uti Schmalkalden ett förbund
att, om så behöfdes, äfven med väpnad hand försvara sin öfvertygelse mot de
hotande katolikerna. Karl, sam vid samma tid anfölls af turkarna, afslöt i
Niirn-herg d. 23 Juli 1532 en öfverenskommelse med protestanterna, i hvilken dessa
tillförsäkrades fri religionsöfning, hvaremot han af dem erhöll en betydlig
styrka till lijelp mot turkarna. Sedan dessa återvändt, företogs 1535 ett tåg mot
Tunis, livarest hade uppstått en turkisk sjöröfvarestat, som ofredade Medelhafvet
och dess kuster. Denna stad intogs, hvarvid 20,(HK) kristna slafvar befriades,
uppkläddes på kejsarens egen bekostnad och hemsändes. Derefter försökte Karl
att åstadkomma en förlikning mellan de olika religionsbekännarne, men utan
framgång, hvarjemte inom Tyskland flera oordningar uppstått, i följd hvaraf kejsaren
i förbund med påfven beslöt att förstöra protestanternas förbund. Luther hade
ofta yttrat den önskan, att slippa se något blod gjutas för religionens skull.
Denna önskan uppfyldes, ty han afled i sin födelsestad Eisleben d. 18 Februari
1546. Samma år utbröt krig mellan kejsaren och Schmalkaldiska förbundet.
Detta förbund var ganska mäktigt; kunde ställa mer än 60,000 man under vapen
och innehade många starka fästningar, samt skulle, om de i tid begagnat sina
fördelar, sannolikt vunnit en lysande seger, hvarigenom katolska religionen troligen
på en gång och för alltid varit störtad. Men de protestantiska anförarnes
obe-slutsamhet gaf kejsaren tid att samla hela sin styrka, hvaraf följden blef
protestanternas nederlag och Schmalkaldiska förbundets upplösning. Att Karl hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
