- Project Runeberg -  Den kunskapsrike skolmästaren. Handbok i nyttiga kunskaper (Ny uppl.) /
466

(1882) [MARC] Author: Carl Jacob Rossander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grafvarue från stenåldern, livilka i så stort antal finnas i södra Sverige, på ett
i ögonen fallande sätt påminna om de nuvarande polarfolkens bostäder både i
Grönland ocb i den skandinaviska halföns nordligaste trakter. Man inträdde i
en dylik stuga genom en gång, som var endast 3 fot hög, eldstaden bestod af
några lösa, på marken lagda stenar, röken utsläpptes genom en öppning i taket,
och i den nämnda gången in till stugan förvarades husgerådet, som
lvufvudsak-ligen bestod af lerkärl.

Af åtskilliga företeelser i begrafhingssättet anser man sig kunna antaga, att
stenåldersfolket trodde på ett lif efter detta eller rättare pä detta lifvets
fortsättning, under fullkomligare och herrligare former, efter döden. Den döde fick
i grafvens tysta kammare medföra hvad han här på jorden haft kärast af vapen
och redskap, och dermed skulle han fortsätta resan till ett lyckligare land —
bortom tiden.

Bronsåldern. Med detta namn betecknar man det skede inom vårt lands
gradvisa utveckling, då Kordens bebyggare lärt känna och använda bronsen till
vapen och prydnader.

Hvad som således utmärker denna tid och skiijer den från den föregående
är kännedomen om metaller. Dessa inskränka sig dock till bronsen, som iir en
blandning eller legering af koppar och tenn, samt till guldet. Det faller af sig
sjelft, att kännedomen af metaller och deras användning för lifvets beliof skulle
i hög grad bidraga till höjande af odlingen. Också ser man af fynd från denna
tid att bronsålderns folk icke blott sysselsatt sig med boskapsskötsel utan äfven
idkat åkerbruk och skeppsfart. Äfven smaken för ett mer föriinadt lefnadssätt
synes gjort sig gällande. Såväl redskap som vapen och smycken äro prydda
med ornamenter, visserligen enformiga och bundna inom en viss krets, men dock
utvisande, att sinnet för det prydliga och smakfulla vaknat.

Bronsålderns folk stod väl icke så högt i odling, att det kände något
skriftspråk. Men vissa märkvärdiga tilldragelser visste det dock att bevara pä det
sätt, att ett slags afbildningar af märkliga händelser inristades i flata
klipphällar. Dessa hällristningar, livilka innehålla afbildningar af menniskor, djur
(husdjur), fartyg, vapen, vagnar, o. s. v. äro icke utförda med någon större
konstfärdighet, men likväl ganska betecknande för detta tidehvarfs odling.

Yare sig att bronsålderns folk utgjorts af en egen hit invandrad folkstam,
eller man, såsom månge nu mer göra, i detsamma ser landets äldste bebyggare
på en högre grad af odling, kan tiden för dess herravälde här i landet ej
närmare bestämmas, än att den egt rum under de århundraden, som föregingo Kristi
födelse och att bronsåldersfolkets betydelse såsom särskildt folk upphört nyss före
eller vid tiden för denna verldshistoriska tilldragelse.

Yid nämda tidpunkt begynte invandringar till Korden af nya folk med
ännu högre odling, hvilka egde vapen och redskap af jern och begagnade vissa
skriftecken, de s. k. runorna.

Den tid, som begynner med dessa invandringar, har man kallat

Jernåldern. Emedan det folk, som kände jernets bruk, just är det, från
hvilket vi närmast härstamma, så kan man anse dess tidsålder, jernåldern, såsom
begynnelsen till vårt folks egentliga historia. I arkäologisk mening betecknar
man med benämningen jernåldern, den tiderymd af tusen år, som ligger mellan
Kristi födelse och Kristendomens första rotlastande i landet. Eynden från denna
tid äro hvarandra i många stycken så väsendtligen olika, att man måste hänföra
dem ej blott till tvänne olika tidskiften, utan äfven till tvänne olika folkslag.

Det äldre af dessa var Götarne, hvilka i Sverige antagas representera

Bell äldre jernåldern. Från södra Östersjöstranden synas Götarne på
skilda vägar ha inkommit i Sverige. En del gick öfver Elbe in i Danmark,
befolkade detta land och drog vidare öfver Sundet in i Sverige till Skåne, der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:54:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rcskol3/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free