- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
70

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

hon visst aldrig sjelf skulle torts sej till, fast han
ska hetas vara husbonden; för se, patren är
minsann af annan ull han, än ryttmästarn! — Ja, jag
säger det, ryttmästarn är så rar, så det finns inte
hans make! Tänk, jag kunde haft lust att gråta när
jag hörde hur den der rösten, som nyss klang som
en klocka, var len som ett barns, när det var
bedröfvade och sjuka han talte med. Men sjelf var han så
glad och hurtig, så man måste bli glad med, när man
såg på honom. Han måtte riktigt vara i sitt esse,
när han kommer ut i tocke der, för aldrig ser han
så hjerteglad ut här hemma. Fröken får inte skratta
åt mig, men jag tyckte det var rent omöjligt att inte
tacka honom för det han var så beskedlig emot
moster och alla, och för att far och mor fick behålla
tak öfver hufvudet — för se. nog hade di stått på
bar backe nu, om inte ryttmästarn varit. Jag var
rent tvungen att gå fram och niga och säga hvad jag
hade på hjertat. Då nickade han och log så godt,
och är du här, kära Majken, sa’ han. Tacka inte
mig, barn, sa’ han, utan se du upp och tacka Honom,
som ensam är tack värd. Dermed så svängde han
sig opp på den stora svarta hästen och red sin väg;
och vi tyckte allihop att ingen prins kunde se
ståtligare ut än han, det är visst och sannt.

Så föll sig lilla Majkens berättelse, och Ada hade
ej tänkt på att afbryta henne, ehuru hon annars ej
brukade låta henne gifva luft åt sin pratlust. Hon
hade lärt af sin farmor, att med godhet och vänlighet
mot tjenare förena en afsky för pladder och sladder
med dem; men detta var ju för Majken en stor och
vigtig händelse, en hjertats angelägenhet; det skulle
icke varit godt och vänligt att ej fråga hur hon
funnit det hemma hos föräldrarne, och hennes berättelse
om hvad som stod i sammanhang dermed kunde ej
föras till kategorien af pigsqvaller, ehuru den kom
att röra sig omkring en af husets medlemmar. Men
just derigenom blef den så behiglig, att Ada med
ännu större nöje åhörde än Majken talade. Hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:24:34 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/reada/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free