- Project Runeberg -  Ada eller Hvar är ditt fäste? /
307

(1863) [MARC] Author: Emilie Charlotta Risberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

307’

och vidrör suckande många af sina blommor. Vore
det ej för Elmers och för att strö ett poetiskt doft
öfver det bord hon dukat åt honom, så skulle hon
visst ej nänts lägga plundrande hand på någon af
dem, men uu måste en och annan af de nya
tulpaner, som slagit ut, offra sin styfnackiga skönhet och,
tillsammans med några af narcisserna som spegla sig
i bäcken, ordna sig till en bukett, den hennes hand
snart har svårt att omsluta. Och det ser något ut
när de, ur en smakfullt formad vas höja sina skiftande
kronor öfver mjuka, gröna qvistar, som sänka sig ned
mot den snöhvita duken.

Nu kan ban komma när han vill, den väntade
vännen, och han dröjer också icke att göra det.
Vällingen ryker på köksbordet i sällskap med stekt sill
och potatis, och matfriska pretendenter samla sig kring
faten; och samtidigt med sina arbetare inträder också
Elmers, en varm och glad pretendent till kaffeportionen
och en kyss af sin lilla hustru. En, ålinej, han har
ej så små pretentioner. Och i betraktande deraf att
han om få dagar skall bort på möten och vara borta
i hela fjorton dagar, får han också taga så måuga
han vill.

Ada förebrår sig att hon känner såsom en olycka
denna skiljsmessa på ett par veckor och för pligtens
värf. Hon vill ej låtsa om att hon är så oförståndig,
hon ler, hon skämtar och likväl läser hennes make
tydligt vemodstankarne i hennes ansigte. Men månne
han skulle vilja sakna denna sky öfver rosengården ?

Hvad Ada nu alldeles icke tillåter honom sakna
är smak för det goda kaffet, och han gör det icke
heller. Men hennes eget förlorade en stor del af sin
välsmak, då Rudolf, med gråtande ögon och all sitt
lynnes häftighet, ratade sin frukost och begärde
smörgås och skorpor.

— Smörgås och skfltpor? Nej, min gosse! Groft
bröd och sirap är nyttigt för små barn, det har
doktorn sagt. Och den sköna vällingen sedan, det är
hvad du skall ha.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:55:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reada/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free