Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
__ tö- 56 —
"Det bekymrar tnig ganska litet, om det
Sr utplånadt eller ej," svarade Carolina med
en kall och stolt jon.
"Gå då beständigt fort på samma bana;
jag skall hädanefter ej mer blottställa mig för
det äfventyiliga försöket att hejda dig."
"Jag tackar er för denna omsorg, min
far," svarade hans dotter med den egna
bittra ton, hvilken hon stundom visste att an
taga. Sedan hon lemnat , sin far, gick hon
in uti sin kammare i samma sinnesförfattning
som ett förderfvadt barn, hvilket man
fråntagit dess leksaker.
Hon förundrades, att redan finna
Helena, som någon tid jemnt vistats inne hos
Misstriss Allen, inne uti sin kammare;
Helena å sin sida, i den förmodan att Carolina
ännu skulle längre dröja hos de öfriga, hade
tagit det dyrbara skrinet ur sin låda, satt det
i fönstret och betraktade det under en djup
tankfullhet, då hon vid Carolinas hastiga
inträde öfverfölls af en ovilkorlig
förskräckelse.
Det vore kanhända i sin ordning, alt
ej lyfta den slöja, som omgaf hennes hemliga
betraktelser, och att snarare vädja till andra
unga flickors erfarenhet, för att afgöra, om
minnet af Westsll och af det nära deltagande
han visat henne, icke bidragit till hennes
tankfullhet, och om icke behaget af detta
minne mer än ersatte de bekymmer Carolina
tillfogat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
