Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sade (förtörnad öfver det »ätt, hvarpå
Helena återtagit det): Jag kan naturligtvis ej
vara nyfiken att vilja känna hvad ert skrin
innehåller; men hade det för mig samma
värde som för er, skulle jag intet ögonblick
tveka: det är verkligen barnsligt att tänka,
att det kunde vara något ondt uti att kasta
blott en enda blick derin.
"En dylik längtan oroar mig alldeles
icke," svarade Helena. "Det finnes känslor,
Miss Redwood, som kunna segra öfver
nyfikenheten, den må vara än så mycket
förnuftig och naturlig. Jag är ledsen att mina
händelser ådragit sig er uppmärksamhet; men
emedan ödet så velat, är glömska deraf den
största gunst ni nu kan visa mig." Hon
önskade Carolina en god natt och gick tillbaka
till Misstrise Allen.
Men att glömma dem, var omöjligt for
Carolina; nyfikenhetens demon hade
bemäktigat sig hennes sinne. Hon hade länge hyst
förklenande tankar om Helena; det hade
kommit så långt, att hon nu ansåg henne såsom
en fiende, Öfver hvilken hon ansåg tillbörligt
att förskaffa sig all möjlig vigt; hennes eget
anseende hade fått en dödlig stöt genom det
företräde Lenoxska slägten visade Helena, och
hennes egenkärlek hade blifvit sårad af den
ovanliga beundran hon ingaf hennes far.
Carolina hade en stor karakters passioner och
ett svagt hufvud» vanor. Försänkt i en
beständig sysselsättning, med inbillningen be:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
