Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— . 86 —
i
"I himlens namn, min bästa mor,"
utbrast Westall, som ej längre kunde styra sin
oiålighet, "vädja då en gång till ert eget hjeria
och forvilla mig icke längre med Miss
Red-woods hätska smädelser: förlåt mig, men j,iq
kan ej uthärda att hon till denna grad skall
qväfva edra ädlare känslor. Låt ert eget hjerta
tala, min älskade mor; finner ni icke någon
ting rörande och heligt i Helena Brüces
förtroende till sin mors sista ord, och i hennes
trogna och vördnadsfulla tålamod? Ja, jag
förklarar inför er, att om Miss Redwoods
obehagligaste gissningar skulle komma att
bekräftas, tror jag att modrens fel skulle
försonas genom dottrens dygder.’’
Misstriss Westall visste att intet medel
återstod henne att få sin vilja fram tned sin
son, så snart han var hänförd af sina egna
känslor och åsigter: hon insåg omöjligheten
att sätta en damm emot strömmen, som
hotade att tillintetgöra hennes planer. Fastän
bländad af den lysande utsigt, som tycktes
vänta hennes son, var hon ingenting mindre
än känslolös för de ädla tänkesätt, af hvilka
denne lät sig ledas, och hon slutade sina
föreställningar med dessa ord: "Carl, du är en
rätt besynnerlig varelse." Denna Bekännelse
innehöll en blandning af högmod och
missnöje.
Den gode Lenox’s tillfälliga frågor hade
åstadkommit bland hans gäster många ämnen
till tvedrägt; hans uppjorande innebar likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
