Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io4 —
kan uppgifva det smickrande anspråket att lysa
med sina talanger: kan rada öfver sina
böjelser, för att utöfva de obemärkta dygder,
hvartill er religion uppmanar; de hemliga
och anspråkslösa dygder, som hvarken vänta
eller fordra någon jordisk belöning; — här
har jag ändtligen känt kraften af ett
gudomligt inflytande; jag har andats en renare, en
nästan himmelsk luft, och stundom har jag
.... hoppats."
’ "Hvad menar ni, min bästa Herre?"
frågade Helena med bäfvan.
"Att ni ensam, min ömma vän, kunde
försona mig med himlen och med begrepp......"
"Det gifve Gud!" inföll Helena.
"Ty värr!" fortfor Redwood och skakade
sorgligt på hufvudet; "jag tror att dèt är för
sent. Det är likväl en så" ljuf villfarelse.
Men förvillelsernas tid är förbi för mig,
Helena: mannen kan ej återtaga den linda han
burit som barn; han kan ej glömma
filosofiens och erfarenhetens lärdoröar."
"Men han kan åtminstone undersöka om
hans filosofi är sanningens. — Ack! Herr
Redwood;" — Helena rodnade; hennes röst
blef darrande, hennes hjerta låg på hennes
läppar. Men hennes försagdhet såsom en
ung flicka inför en äldre man än hon sjelf,
och hans öfverlägsenhet, hämmade det fria
loppet af hennes känslor, — Hon
förskräcktes till och med öfver sin djerfhet; och medan
hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
