Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1 ’7 —
Carolina hade b»rtgömt sina ögon för
ptt icke se denna himmelska skepnad, som
bar pregeln af ett öfverjordiskt majestät,
Helenas ord hade i hennes hjerta uppväckt
sarn-vetsqvalets känsla och en vidskepplig fruktan.
Hen nes passioner voro våldsamma, men ännu
hade hon icke förhärdats i utöfningen af det
onda; då Helena gick, sade hon till henne:
"Vänta Helena, blif ännu ett ögonblick qvar."
Helena stadnade och såg på henne, med en
tyst förvåning och delad mellan tusen olika
känslor,
Bland andra fel, som en dålig
uppfostran bibringat Carolina, var äfven hennes
svaghet att sätta tro till drömmar, samt all den
öfverdrift hvartill detta föranleder; hennes
inbillning var upprörd af den drömbild, som
stört hënnes sömn. Helenas sista ord hade
förekommit henne såsom en profets röst. —
Hon föreställde sig offret nära att undgå
hennes förföljelse, oph himlen sjelf utförande
dess försvar; ^ det dystra och
fruktansvärda bråddjupet öppnades framför henne,
och tankan att hon ej ägde något annat
medel att undfly detsamma, utan genom
återställandet af den röfyade skatten, syntes henne
meddelad af en god andes ingifvelse; hon
gick för att åtlyda den; men hennes ädla
föresats öfvergaf henne; hon fasade för den
långa kedja af olyckor hennes verksamma
inbillning föreställde henne såsom en nödvändig
följd häraf: den säkra förlusten af Weslall—»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
