Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 –’
var snart nära föremålen för sin förskräckelse,
JVfven personer af det jemnaste lynne finna
någonting stötande i lugnt utseende hos dem,
som föranledt deras oro, Debora sörjde först
för Helenas och hästens säkerhet, och gick
till den sednare, klappade honom och sade;
"jag tror du är den förnuftigaste af alla tre,
mitt stackar? djur; om du kunnat tala, skulle
du ej låtit mig ropa af alla krafter utan att
tjvara."
Gari Westall, fastän intagen af andra"
föreställningar, kunde ej underlåta att le
öfver Deboras stickord. "Förlåt mig, Miss
IJebora," sade han, och hoppade ur schäsen,
?’er häst blef ostyrig och jag intog intog er
plats fpr att hjelpa Miss Bruce, som ej kun?
de komma till rätta med honom.’?
"Ni är visst en skicklig kusk," svarade
Pebora, till hälften leende och (ill hälften
förargad, "jag tycker att häBten är nu så
se-dig ni kan pnska: Miss Helena, behagar ni
nu fortsätta er resa?’1
’’Ja visst," »varade Helena,
"Nå, Herr Westall," fortfor Debora,
hvars missnöje redan gått öfver, "vi skola
icke skiljas åt som ovänner; de unga äro sig
alltid lika. Farväl, jag önskar er en lång
och lycklig lefnad."
"Vänta ett ögonblick, Miss Debora, jag
har en gunst, att bedja er pm, Jag har
något att säga Miss Bruce." — "Miss Bruce,"
|jlUde ha", oph vände sig till JJelena, "jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
