Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det administrativa godtycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan bestämma, om den ena inkomsten tillräckligt
öfverstiger den andra, för att hon skall slippa inskrifning?
Polisen skall således granska hennes kassabok. Men
om hon inte har någon? Eller om den är förfalskad?
Det är rent otroligt, med hvilken nonchalans man
anser sig kunna definiera, förordna och besluta — när
det är stackars värnlösa kvinnors väl och ve det gäller!
Nej, alla lagar som röra könsförhållandena böra utgå
från öfvertygelsen, att absolut rättvisa måste gälla mellan
könen. Antingen måste af två personer, som frivilligt
deltagit i en gemensam handling, båda gripas och
vanfräjdas eller båda förbli oantastade. Saken kan icke
vara rätt för den ena och orätt för den andra.
Då reglementeringen är ett hinder för en rättvis
uppfattning af de båda könens likställighet i moral, ha
män och kvinnor på många håll i vårt land upprepade
gånger tillkännagifvit sin önskan om den reglementerade
prostitutionens afskaffande.
Ensamt under 1902 inlämnades af kvinnor icke
mindre än sju petitioner i frågan till öfverståthållarembetet
i Stockholm.
Det var från:
500 lärarinnor vid Stockholms folkskolor,
föreningen för sömmerskor,
kristliga föreningen för unga kvinnor,
föreningen kvinliga missionsarbetare,
föreningen Hvita Bandet,
södra kristliga föreningen för unga kvinnor,
samt en masspetition, undertecknad af 15,428 kvinnonamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
