- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
1

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledande anmärkningar - 1. Vårda modersmålet - 2. Provinsialismer - 3. Främmande ord - 4. Språkläror, ordböcker - Språkljud och rättstafning - 5. Språkljuden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inledande anmärkningar.



1. Vårda modersmålet med
yttersta omsorg både i afseende
på uttal, rättstafning, ordböjning,
satsfogning, interpunktion och
ordförråd! Vi få icke nöja oss
med att tala och skrifva så, att
andra kunna »med god vilja»
förstå oss, utan vi måste uttrycka
oss så, att ingen må i våra ord
finna något slags otydlighet eller
någon annan mening, än den vi
velat utsäga.
2. Provinsialismer i uttal,
ordböjning och ordfogning böra
sorgfälligt undvikas. — Hvem
som vill kan genom ihärdig
öfning vänja sig af med orena och
otydliga vokal- och
konsonantljud, oriktig betoning, felaktiga
böjningsformer o. s. v. Man har
blott att noga gifva akt på
verkligt bildade personers sätt att
tala samt väl begagna sina
talorganer.
3. Främmande ord, i första
rummet de, hvilkas stafning och
böjning afvika från vårt språks
lagar, böra så vidt möjligt
undvikas. I alla händelser må ingen
nyttja andra utländska ord än
sådana, om hvilkas rätta
användning och betydelse han är säker.
4. Goda språkläror,
ordböcker
och andra hjelpmedel
böra flitigt rådfrågas, äfven när
man läser eller skrifver sitt eget
modersmål.

Språkljud och rättstafning.



5. Språkljuden
(bokstafsljuden) i det mera vårdade
talspråket, högsvenskan, äro nära
fyrtio. Inom landskapsmålen
finnes dessutom en stor mängd
andra tydligt förnimbara ljud.
För att beteckna högsvenskans
vokal- och konsonantljud
nyttjas de vanliga 28
bokstäfverna, dels ensamma, dels i vissa
förbindelser. I namn och andra
främmande ord förekomma
derjämte åtskilliga ljudtecken, som
tillhöra andra språks alfabet,
t. ex. ü = y (i tyska ord), æ = ä
(i latinska och danska ord), ø = ö
(i danska ord), ð, ett
tungspetsljud = engelska th i thou, that
o. s. v., samt þ, ett annat
tungspetsljud (»läspadt s») =

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free