Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egennamns stafning - 45-47. Öfriga ortnamn - 47. Paflagonien... - 48. Härledningar af och sammansättningar med person- och ortnamn - 49. Afstafning - 50. Stor begynnelsebokstaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 58 -
Zaandam {icke »Zaardam»),
Zaragoza,
’ Zeeland (i Nederländerna),
Zion,
Zuiderzee,
Zürich,
Åbenrå {Aabenraa; T.Apenrade),
Ålborg {Aalborg),
Ålesund {Aalesund),
Ålleberg,
Åmmeberg,
Århus {Aarhus)y
Årsta,
Östergötland {östgöte, östgötsk,
östgöta-),
Österrike {österrikare,
österrikisk; icke »österrikesk»).
48. Härledningar af och
sammansättningar med person och
ortnamn måste, hvad
ljudbeteckningen vidkommer, i tillämpliga
delar rätta sig efter stamorden.
Ex. Böhmen, böhmare, böhmisk,
eller Bömen, bömare, bömisk;
Calviii, calvinsk; Cato, catonisk
eller Kato, katonisk; Lucullus,
lucullisk eller Lukullus, lukullisk;
Luther, lutheran, lutherdom,
luthersk {icke »luteran», »lutersk»);
Waldenström, waldenströmian.
49. Afstafning.
1. I enkla ord skrifves en
konsonant mellan två vokaler på
den senare raden, och af två
eller flere konsonanter mellan
två vokaler föres den sista till
den senare raden^ och de öfriga
till den förra. Ex. by-ta,
konung, sto-ja, vä-æa; bäf-va,
långa, off-ra, vitt-na,
ünd. 1. Sk, sp, st och dr böra
ej åtskiljas, utan föras tillsam-
mans på den senare raden,
såvida icke s eller d äro
dubbel-skrifna. Ex. a-ska, äl-ska,
gäspa, ho-sta, hin-dra, men kyss-te,
viss-te, blädd-ra, fladd-ra.
ünd. 2. I låneord pläga
bok-stäfver, som tillsammans
beteckna ett ljud, ej skiljas på olika
rader. Ex. di-scipel,
konvalescent, kraschan, ansjovis.
Anm. 1 Några skrifva n och
g, när dessa i förening beteckna
äng-Xjuå, tillsammans på den förra
raden, således mång-a, ving-e.
Anm. 2. Vid
Ijudstafvelse-delningen iakttages, att »till den
föregående vokalen föras så många
konsonantljud, som tillsammans
kunna sluta ett oböjdt ord i
språket.» Ex. ald-rig, hög-er, skyll-a,
vänt-a.
Anm. 3. Vid fördelning efter
grundstafvelse gäller det att skilja
ordens stammar från böjnings- och
afledningsändelser. Afstafning
efter denna grundsats medför
stora svårigheter i tillämpningen.
2. Sammansatta och
samman-skrifna ord delas efter
samman-sättningsdelama. Ex. Af-und,
bolm-ört, för-ena, för-eviga,
förinta, halsstarrig, in-i-från,
här-om-dagen. Afledningsändelsen i
-aktig behandlas i detta fall
såsom sammansättningsled.
Vid dylika ords fördelning på
två rader undvike man att stycka
sammansättningsdelarna.
Ex./ör-orena {icke »f öro-ren a»),
kyrkoherde {icke »kyr-koherde»),
rättskemist {icke »rättske-mist»).
50. Stor begynnelsebokstaf
{initial) nyttjas i följande fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
