- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
72

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 56. Komma (,)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 72 -

»Hvad Gud lofvat, det håller
han visserligen», »Ej många de
ärOf mitt eländes år», (Wallin).
»Den häpna drottnings kinder,
de skifta färg så snällt».
(Tegnér). Fästmön var förtjust, ja
öfverlycklig. 1 sällskapet
finnas jordbrukare, borgare,
pre-ster, lärare, läkare, med ett ord,
personer af alla yrken.

15. Särdeles i bunden stil
kan det, för tydlighetens skull,
någon gång blifva nödvändigt
att sätta komma i uppenbar strid
mot gällande
interpunktionsla-gar. Ex. »Att bryta sippan,
af alla junkrar den ståtligaste
sig nu beger». »Att lefva eller
dö, för asarna är ett». —
Naturligtvis bör man hälst skrifva
så, att dylika afvikelser ej bli
behöfliga.

B. Komma bör icke utsättas

1. I sammandragna
satsbind-ningar, hvilkas leder äro
förenade genom de kopulativa
konjunktionerna och, både — och,
samt, äfvensom, hvarken — eller
{icke »häller»), såväl — som, såväl
som eller de disjunktiva
konjunktionerna eller och antingen
{endera) — eller. Ex. Han är redlig
och gör alla rätt. »Jag faders
rostiga svärd tog i hand och svor
att eröfra mig rike och land».
(Geijer). Sven är både flitig
och snäll. Konungen och
drottningen samt prinsarna äfvensom
de härvarande utländska
furstarna jämte deras uppvaktning
hafva besökt üpsala. Soldaten
hvarken fruktar eller önskar
döden. Såväl glädjen som
smärtan förgå. A. såväl som B.

är oskyldig, X. är antingen en
dåre eller en bedragare. Jfr
A« 1 och D. 2.

2. Framför indirekta
fråge-^satser/TJxi Lagen lärS* hvad
vi skola göra. Berätta huru det
förhåller sig! Jag vet på hvem
jag tror. Säg mig med hvem
du umgås, så skall jag säga
dig hvem du är. Jag vill veta
om han är sjuk eller frisk. Det
var fråga om genom hvem
beslutet skulle utföras. Såg du
hvem som komf (Deremot:
»Byron var dock, huru man än må
tadla honom, en stor man»; »Säg,
hvar äro vi?»). Jfr C, 4.

Anm. 1. Mellan orden hvad
och som, hvem och som, hvilken
och som, huru och som o. d.
sättes icke komma. Ex. Såg
du hvem som gick?

Anm. 2. Angående ord, hvilka
i olika ställningar förekomma än
som relativer, än som indirekta
frågeord se D,

3. Vid relativsatser, hvilkas
relativ^ utelemnadt. Ex. Här
ä^den du sölcer {= den, som
du söker). Den heder man
visar honom är väl förtjent. »Här
är templet min fader beskref».
(Tegnér). »Det ljus kring ho^
nom brann Såg fosterlandet, icke
han». (Nicander.) Den fientliga
hållning grefve X. intog till
regeringen väckte allmän
uppmärksamhet.

I följande mening: »Det ädla,
barnet ville, tar mandom nog
en gång», behöfvas visserligen
kommata; men relativets
uteslutning är af tydlighetsskäl en
mindre fördelaktig åtgärd. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free