- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
77

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skiljetecknen och andra skriftecken - 56. Komma (,) - 57. Semikolon (;)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 77 -

dels interrogativt. Endast i förra
fallet erfordras komma framför
dem. Ex. A. är hederlig, hvaraf
följer att han är pålitlig. De
frågade henne hvarifrån hon kom.
Jfr A. 2 och B. 2.

5. Hvilken är dels
relativpronomen och står såsom sådant
ofta i början af relativbisatser,
dels interrogativpronomen och
inleder då ej sällan indirekta
frågesatser. Endast i förra
fallet är komma behöfligt. Ex.
Denne man, hvilken utöfvar i^å
stor välgörenhet, förtjenar allas
tacksamhet. Du får göra
hvilket du vill. Jfr A. 2 och B. 2.

6. Om är dels konditional
(vilkors-) konjunktion, dels
indirekt frågeord. Ex. Jag kommer,
om (= i fall) jag vill. De
frågade mig om (= huruvida) jag
ville. Se A. 3 och B. 2.

7. Så att -är antingen
kon-sekutiv konjunktion, eller är så
adverb, och dét senare ordet
konjunktion. I förra fallet sättes
komma framför så, i det senare
mellan så och att. Ex. Skynda,
så att du hinner hem i tid!
Handla alltid så, att du icke
ångrar dig!

8. Såsom är dels förklarande
och dels komparativ
konjunktion. I så som är så adverb
och som konjunktion. Komma
sättes vid såsom, när det är
förklarande konjunktion och när det
inleder fullständig
komparativbisats, äfvensom emellan så och
som, när de utgöra två ord. Ex.
»Med dagligt bröd förstås allt
det, som till lifvets uppehälle och
nödtorft hörer, såsom mat och

dryck, kläder, hus och hem m. m.»
Man bör älska sin nästa såsom
sig sjelf (. . . sin nästa, såsom
man älskar sig sjelf). Jag kan
icke skrifva så, som ämnets vigt
fordrar. Jfr A, 3 och B. 8.

9. Utan är konjunktion (T.
»sondern»), preposition (T.
»ohne») och adverb. Endast i
i det förstnämnda fallet har det
komma framför sig. Ex. Uan
läste icke, utan han skref. De
arbeta utan betalning. Kyrkan
är vacker både utan och innan,

67. Semikolon 0), äfven
kalladt komma med punkt och comma
cum puncto, är ett slags
förstärkning af kommat och
begagnas derför hufvudsakligen för
att åtskilja längre afdelningar i
en mening. Det nyttjas

1. Framför den adversativa
konjunktionen men, då den
föregås eller efterföljes af längre
satsföreningar. Ex.
Föräldrarna, hvilka bo i Stockholm, äro
hederliga menniskorf men
barnen, som hafva rest till Amerika,
der de försökt slå sig fram,
åtnjuta ingen aktning.
(Deremot: »Han ropade, men ingen
hörde honom»; »Han kom, men
utan sina böckcr».

2. Ganska ofta i
satsbindningar före konklusiva satser. Ex.
»Salig är den menniska, som Gud
straffar; derför förkasta icke
den allsmäktiges tuktan!» — I
stället för semikolon kan i
dylika fall sättas punkt, och när
så sker, måste naturligtvis det
följande ordet få stor
begyn-nelsebokstaf. Jfr Komma (66.
A. 1. Anm. 1).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free