- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
144

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verbet - 119. Syntaktiska anmärkningar om verben - 120. Infinitiven - 121. Imperfektum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 144 -

Ett hundra ynglingar togo
studentexamen. En mängd soldater
föllo i striden. I detta afseende
bör en hel hop omständigheter
tagas i beräkning. »Från
dagens mödor, glad och trött, en
skara landtmän kom».
(Runeberg.) En hel skara af
landtmän, väpnad^ med liar, drefvo
fienderna på flykten.

Bruket är i detta fall mycket
vacklande: mänga nyttja alltid
pluralis, och några alltid singularis.

Anm. När kollektiva ord,
t. ex. adel, allmoge, folk, hop,
presterskap, skara o. d., stå
ensamma i singularis, akte man
sig för att sätta motsvarande
pronomen och predikat i
pluralis. Ex. Folket sjunger hvad man
sätter i händerna på det (icke
»dem»). I st. f. Bröllopsskaran
begaf sig till kyrkan, der de
gingo in» måste man skrifva: . . .
der den gick in eller
Bröllopsgästerna begåfvo sig till kyrkan,
der de gingo in. I st. f.
»Mannen såg en ynglingaskara vandra
åt samma håll som han sjelf.
De tilltalade honom» bör det
heta: ... en skara (af)
ynglingar ... De tilltalade ... Jfr
dessutom Johan III beslöt
ut-kräfva hämd på adeln för dess
motstånd och ... på de adliga
herrarna för deras motstånd med
».. . hämd på adeln för deras
motstånd».

Fel af ifrågavarande
beskaffenhet uppkomma genom
förvexling af verkliga pluralformer
(adelsmän, bönder, prester) med
till betydelsen nära stående
kollektiva singularisformér.

4. Singularis nyttjas alltid om
två eller flere subjekt, som äro
infinitiver eller hela satser,
äfvensom vid räknande. Ex. Att
läsa och inte förstå är att plöja
och inte så. Att Sven arbetar
och går framåt gläder hans
föräldrar. Fem gånger sex är tretti.

120. Inflnitiyen bör icke
förenas med slutartikel. De i vissa
filosofiska skrifter nyttjade
formerna »tänkaH», »vara*t», »veta’t»,
(jfr T. »das denken», »das sein»,
»das wissen» o. d.) äro
förkastliga. Man bör i stället använda
pres. partic.: tänkandet,
varandet o. vetandet (jfr ropandet^
sökandet, talandet, af ropa, söka
o. tala). Ut^^’.

Anm. Att nyttja infikitiv i
st. f. suprmm är ett fel, som
måste sorgfälligt undvikas. Det
bör heta: Han har fått lägga
ner mycket pengar på företaget;
Om han hunnit läsa brefvet, så
hade han icke behöft resa;
Anslaget hade bort beviljas; M. hade
kunnat sk$ta sin affär bättre
(icke »fått lagt», »hunnit läst»,
»behöft rest», »bort beviljats»,
»kunnat skött»).

121. Imperfektam i st. f.
presens förekommer ofta alldeles
oriktigt. Ex. »Vi besökte i somras
Stockholm; som var en mycket
vacker stad»; »De kommo in i
kyrkan, som hade predikstolen
öfver altaret». Det bör heta:
.. . som är en vacker stad, och,
i fall predikstolen finnes qvar:
. .. som har predikstolen öfver
altaret. Samma slags fel ingå
äfven i följande exempel.
»Fordom trodde man, att solen gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free