Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 132. Konjunktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 —
skrifva t. ex.: Icke allenast
fadern och modern, hvilka äro . .
utan äfven de äldre barnen
berätta, att den yngste sonen visat
sig supig. — Så — som bör ej
förvexlas med såväl — som. Det
bör heta Doktor H. är
bevandrad i såväl matematik som
astronomi {icke ».. . så i
matematik som astronomi»).
3. De kopulativa
konjunktionerna samt och äfvensom böra,
så ofta välljudet och betydelsen
det kräfver, användas i
omvexling med och, hvilket, när det
nyttjas för ofta, orsakar
missljud. Få samma sätt brukas såväl
— som och ej mindre — än, i
omvexling med både — och. Ex.
Fru Nordenflycht skref elegier
och visor äfvensom lärodikter
samt åtskilliga stycken på prosa.
Prosten och prostinnan äfvensom
deras barn samt ett par
slägtingar hafva rest bort. Såväl
mannen och hustrun som barnen och
tjenstefolket befinna sig väl.
Gladorna häcka såväl i träd och
buskar som på klippor och i
kyrktorn är bättre än t. ex.:
.. häcka både i träd, på
klippor, i kyrktorn och buskar».
4. Vid användning af
kopulativa konjunktioner gäller som
hufvudregel, att konjunktion
utsättes mellan den sista och den
näst sista af de satser eller
satsdelar, som höra tillsammans. Ex.
»Käraste bröder, systrar och
vänner». (Bellman.) »Zeus. gif
släg-tet gosselynne, hoppfull håg och
fantasi!» (V. Rydberg.)
För stilistiskt ändamål ske
emellertid ofta och på många sätt
afvikelser från denna lag, t. ex.
derigenom att konjunktioner
utsättas mellan alla orden
{poly-syndés): »Riket är ditt, och
makten och äran och härligheten»;
»Och milda sägner flyga kring
som strimmor i det blå. Och
underbart och vemodsfullt och
varmt år hjertat då» (Topelius);
»I jublet hörs en stämma, ack,
så svag och späd och vek» (V.
Rydberg), eller helt och hållet
utelemnas {asyndès): »I eoners
skiftande eoner är makten, äran,
härligheten din» (Stagnelius);
»Sången tystnar, lansar korsas,
rasslande emot hvarann, svärden
blodas, leken yrar, sköld mot
sköld och man mot man» (V.
Rydberg), eller derigenom att
orden ställas parvis, med
konjunktion mellan hvarje par, men
ingen konjunktion mellan paren:
Fäder och mödrar, bröder och
systrar, fränder och vänner;
»Verldens klokskap föder henne
sorg och feghet, skam och svek»
(V. Rydberg). ,
5. Om två eller flere genom
kopulativ konj. förbundna ord i
något afseende tillsammans utgöra
en helhet, så måste detta finna
uttryck vid konjunktionernas
anbringande, t. ex. författare,
förläggare samt bok- och
musikhandlare {icke »författare,
förläggare, bok- och
musikhandlare»); professor i estetik samt
litteratur- och konsthistoria. I
detta afseende förekomma ofta
fel.
6. Ett alltför flitigt bruk af
två sjelfständiga adjektivattribut,
med komma emellan, framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
