- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
163

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur ordbildningsläran - 136. Substantiviska afledningsändelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riog», f. styrning (af styra\ jfr
ostyring).

Anm. 3. Subst. »herting» är
en dialektform för hertig och
har helt säkert uppkommit
genom påverkan af andra dylika
maskulina på -ing, t. ex. byting,
höfding, inföding o. d.

7. -länning, af land
(nylän-ning, af Nyland, uplänning, af
Upland o. d.), torde, med
särskildt afseende på uttalet, vara
bättre än -länding. (Angående
assimilationen af d med föreg.
n jfr t. ex. bränna och
bränning med brand samt finna med
fynd och verbet vànna med subst.
vånda), — »-ländning» är en
oriktig form. Jfr Rydqvist, Hist.
språkf., sid. 17 o. f.

Anm. Af Bohus län bildas
bohusläning, icke »bohuslänning».
På samma sätt kalmarläning,
åboläning o. s. v.

8. -länning och -ländare. Det
förra ansluter sig till nästan alla
svenska och finska ortnamn, i
hvilka land ingår som sista
leden. Af andra sådana nordiska
ortnamn finnes derjämte
afied-ningen -ländare,
Icke-skandina-viska ortnamn på -land
motsvaras nästan alltid af -ländare.
Ex. Estlänning (1. estländare
jämte est, pl. ester), finländare
(jämte finne och möjligen
finlän-^ing), gotlänning (jämte gute),
grönländare, irländare,
islänning (hällre än »isländare»),
jyl-länning (o. jute), jämtlänning
(o. jämte), livländare (plur.
äfven liver), nederländare,
själ-länning (selänning, seländare;
D. »sjællandsfar»), smålänning.

tavastlänning (och tavastländaré),
värmlänning (jfr Fsv. »värme»),
ölänning, — Det heter alltid
hög-ländare, men inlänning och
utlänning,

9. Substantiv på -nad få
enligt nu gängse språkbruk icke i
best. formen sing. utstöta de.
Man skrifve fägnaden, fänaden,
ledsnaden, lefnaden, lydnaden,
marknaden, prydnaden,
rodnaden, saknaden, skillnaden,
trå-nåden, tystnaden, vålnaden {icke
»fägnan», »fänan», »saknan»,
»vål-nan» o. s. v.).

Anm. I poetiska skrifter från
slutet af 1700-talet och början
af 1800-ta]6t äro dylika
sammandragningar mycket vanliga och
träfEas rätt*ofta jämväl i nyare
skaldestycken, t. ex. hos
Runeberg.

10. Substantivändelsen -tet.
Latinska ord på -tas och
franska på -te böra i svenskan få
ändeisen -tet: absurditet (Lat.
»absurditas». Fr. »absurdité»),
animositet, antiqvitet, auktoritet,
dignitet, elasticitet, elektricitet,
festivitet, generositet, gravitet,
habilitet (Fr. »habilité» och
»ha-bileté», i olika bet.), identitet,
kapacitet, kavitet, liberaUtet,
naivitet (Fr. »naiveté»), nationalitet,
nervositet, notabilitet, qvalitet,
qvantitet, raritet, reciprocitet,
religiositet, societet, soliditet,
specialitet, varietet, virtuositet o. s. v.
Mer än 160 sådana ord äro för
närvarande gängse i svenskan. En
egendomlig bildning är
hvardags-ordet fömämitet. Undantagsvis
förekomma franska former, t. ex.
egalité (jämte egalitet), fermeté,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 20:01:04 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/regler/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free