- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
227

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 147. Om jämnmått i framställningen - 148. Om framställningens skönhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är att inleda uppsatser,
afhand-lingar eller stycken med en eller
några långa meningar och sedan
nyttja korta.

Särskildt är det af vigt att
skrifva korta perioder i sådant,
som är. ämnadt att föredragas
med hög röst.

3. Äfven mellan satsdelar af
samma slag bör,såvidt möjligt är,
jämnmått finnas, så att t. ex. icke
det ena ordet har alltför många
och det andra inga eller för få
bestämningar. I synnerhet bör
man undvika att låta satsdelar med
(längre) bestämningar föregå
andra satsdelar af samma slag
utan bestämningar. Fel i
sistnämnda afseende orsaka
derjämte lätt nog dubbelmening.
I st. f. »Ett i hög grad
svul-stigt språk, med en trängsel af
konstlade bilder och ordlekar,
känslosamhet och sinlighet, voro
utmärkande drag hos Marinos
diktarskola» skrifve man:
Känslosamhet och sinlighet samt ett i
hög grad svulstigt språk, med
en trängsel af konstlade bilder
och ordlekar, voro utmärkande
drag hos Marinos diktarskola.

148. Om framställningens
skönhet.

1. Välljudet lider af ordformer
med många olikartade
konsonantljud, t. ex. »frälsts», »punkts»,
»skrifts», genom vissa slags
vokalmöten {hiätus), t. ex. »sky
ytterligheter», »o Oxenstjerna», och
hårda konsonantmöten, t. ex.
»spotskt skryt», »ytterst
sträf-sam».

Man undvike äfven att låta
samma bokstaf, boktafsförbin-

delse eller ord upprepas på ett
för välljudet storande sätt. Ex.
»Festen firades först efter fyra
års förlopp» {Det dröjde fyra år,
innan festen hölls e. d.). »I
raseri rusade ryttaren mot
rust-hållaren» {Som en ursinnig
störtade ryttaren mot rusthållaren).
»Robert har röjt ett för allt skönt
och sant öppet och känsligt
sinne» {Om R. vet man, att han
har ett sinne, som är öppet för allt
hvad skönt och sant heter e. n.d.).
»Verkligen märkvärdig» {i
sanning märkvärdig, verkligen
förunderlig e. d.). »Det var för
aUtid förbi med alla Alfreds
allvarliga föresatser» {Med alla
de goda föresatser Alfred hyst
var det förbi, och det för
beständigt). »Studeranden
Andersson utöfvade ett välgörande
inflytande på sina medresande»
{Studenten {^gymnasisten, [-skolynglingen’]-] {+skol-
ynglingen’]+} A. utöfvade ett godt
inflytande på sina reskamrater).
»De granskade graniten på det
noggrannaste» {De undersökte
graniten på det omsorgs fullaste).
»Talmännen samt samtliga {och
alla) riksdagsmännen voro
samlade». »Om det blir omslag i
vädret om söndag, så . . .» (/
fall det blir omslag i vädret
nästa söndag, så . ..). »Elias
Lönnrots namn är högt värderadt
i Finland, och det är kändt ocb
högt skattadt äfven utanför
Finland» (.. . utanför dess gränser).
»Ofta händer det, det oaktadt,
att . . .» {Det oaktadt händer
ofta, att.. .). »Det är säkert, att
att kunna skrifva har sina
fördelar» {Att kunna skrifva har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free