Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 149. Om bildliga uttryck - 150. Framställningssättet (stilen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
person. »Lägga vigt vid», i st. f.
lägga vigt på. »Lägga grunden till
ett förfall», i st. f. undergräfva
en ställning e. d. »Slå upp sina
bopålar», i st. f. slå ned sina
bopålar. »Störa sambandet», i
st. f. rubba (försvaga)
sambandet, rubba (störa)
sammanhanget o. s. v. »Understödja
en söndring», i st. f. främja en
söndring. »Med de snaror han
utlade för andra gräfde han sig
sjelf en grop», i st. f. I de
snaror han utlade för andra
fastnade han sjelf eller: I den
grop han hade gräft för andra
föll han sjelf. »Hos N. N. har
fosterlandskärleken slagit djupa
rötter och brinner med full låga».
»I sitt samvete har han en mask,
som kastar en mörk skugga
öfver hans lif». »Rätt liknar jag
ett tröskadt agn, jag liknar
höstens sky, Som himlens vreda
vind skall sönderjaga».
»Evangelii ljus är en brunn, ur
hvilken vi böra hemta utsäde till
en sköld mot satans gift».
2. Vid användning af
metonymien — en trop, som uppstår
derigenom att orsak sättes i st. f.
verkan, egenskap i st. f. person
eller sak, och tvärtom — är
mycken varsamhet af nöden.
Han har läst hela Virgilius
(= alla Virgilii skrifter); Må
himlen (= Gud) bevara oss!; Hela
landet deltog (= Alla menniskor i
landet deltogo) i hans sorg o. d.
äro vanliga och tillåtliga
metonymier; men det går t. ex. ej an
att skrifva: »Den sjuke
presidenten var ämbetsverket till skada»
i samma bet. som »Presidentens
sjukdom var...». Ej häller:
»Den fallne Gustaf Adolf
sporrade svenskarnas mod», i st. f.
Gustaf Adolfs fall... o. s. v.
3. Man akte sig för att
missbruka den trop, som kallas
synekdoke och som består deri att
en del sättes i stället för det
hela, ett konkret i st. f. ett
abstrakt, eller tvärtom. Det är
både uttrycksfullt och vackert,
särdeles i poetisk stil, att skrifva:
Hafvet vimlar af segel (fartyg);
Vargen är ett rofdjur (i st. f.
Alla vargar äro rofdjur);
Rättvisan var stum; äta sitt bröd
i sitt anletes svett; »Niding, vill
du mörda sömnen?» (Tegnér)
m. m. d. Äfven de hvardagliga
uttrycken få ett brödstycke (en
befattning); ha tak öfver hufvudet;
sätta fötterna under eget bord
(hafva eget hem) äro
lättfattliga och goda. Men det är både
oriktigt och smaklöst att skrifva
t. ex.: »Napoleons ärelystna själ
blickade mot purpurn».
150. Framställningssättet
(stilen) bör lämpas efter innehållet
och ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
