Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Leo Tolstoys Läror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ett fel af mig att medgifva ett
undantag.»
»Hvem är ni», fortfor Tolstoy, »som
yrkar på att tillbakaslå våld med våld? — ni,
som bor i ståtliga hus och lefver i kräslighet
hvar dag — ni är just snyggt folk till att tala
om att undertrycka våld, att förhindra det
orätta! Tvån edra egna händer först, renen
eder sjelfva från våld; försaken eder rikedom,
som I hafven utöfver arbetarens; sedan kan ni
kanske tala om att motstå andra människors
våld!»
Hvad vidkommer dödsstraffet, förklarar
Tolstoy, att den som uppträder till försvar
för att taga en människas lif, vore det än den
värste röfvares eller den nedrigaste brottslings,
likt Petrus förnekar sin herre. »Hvem är du,
som dömer? Du har ingen rättighet att döma
ens de värsta människor. Om du tar din
broders lif, så är du en mördare; det gör intet
till saken, med hvilka ord du söker bemantla
ditt brott. Du svarar, att somliga människor
kunna vara såsom rofgiriga vilddjur, och att
deras utrotande derför blir en nödvändighet.
Men detta är just hvad Kristus särskildt
fördömde, när han sade, att den som säger ’Raka’
till sin broder, han skall vara skyldig
under domen. Hvad vidkommer att säga, att
en sådan man är en plåga och ett afskum för
sina grannar, så bör man komma ihåg, att de
bästa människor blifvit betraktade alldeles på
samma sätt. Tror du ej, att Kristus ansågs
som en plåga och orostiftare af sina bröder?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
