Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - [Andra berättelser] - Två vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med förfrågningar; men de stötte, tyvärr, emot ett nytt
original, kanske större än dem vi ovan tecknat, nämligen
en gammal kvinna, som kunde tiga — tiga, så att det var
synd och skam däråt. De enda ord, man kunde locka ur
hennes för övrigt tillmurade mun, voro dessa: »Det är
bara en av dem, som vänt näsan i vädret», och som ett
slikt svar, utan ringaste variation, vid flerfaldiga
tillfällen upprepat, omöjligen kunde annat än reta gallfebern
på vetgiriga människor, så vände man sig alltid
otillfredsställd och förargad ifrån den fördömda käringen,
som vågade vara så olik sina många systrar i denna
snöda värld.
Men tiden är ej stillastående, och månaden försvann,
liksom alla de föregående. Då kom det en ny notis i
tidningarna, som omförmälde, att vagnmakaren likalades
gått all världens väg, »vilket på detta sätt släkt och
vänner tillkännagives», en tämligen onödig tillsats, ty släkt
hade han icke, och de enda vänner han haft, smeden, som
före honom gått in i evigheten, och gumman, som
tillslutit hans ögon, visste det nog ändå.
Skenringen hade en månad förut brustit. Hur kunde
då det stackars nakna hjulet längre hålla ihop!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
