Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej skall underkasta sig någon främmande herskare, och
att han skulle befrämja den sanna tron och försvara
Luthers och Philippi (Melanchtons) skrifter. Till hämd för
den skada, han lidit, skulle Johan ej skada Erik
hvarken till lif, lem, rykte eller heder. Erik skulle ej vara
underkastad någon annan än Johan och hans gemål och
ej behöfva lyda andra bref än de af dem underskrifna.
Riket skulle Erik afträda men få ett landskap med lika
afkastning som hertig Karls furstendöme och vara Johan
förpligtad i samma måtto som hertig Karl. Arfsrätten
till riket skulle af konungen afträdas till Johan och Karl
samt deras manliga afkomma. Ingen svensk eller främling
skulle få anklaga Erik, för hvad skett under hans
regering. Erik skulle få kalla sig arfprins, bibehålla sina
vanliga tjenare, ej plågas med lögner, skrifva sin
historia m. m. Sjelf skulle han få välja ett ställe, der han
furstligen kunde vistas med sin familj, och slutligen
beder han Johan att bibehålla arfsrätten till kronan för
Eriks manliga afkomlingar med Katarina Månsdotter [1].
Den 26 Oktober lemnade Johan svar, men detta behagade
ej den vansinnige konungen, som skref till rådet, att
hertigens svar ej gick nog in specie på hvar artikel,
hvarjemte hertigen bifogat några artiklar, hvarpå han
begärde svar af konungen, hvilket denne ej ansåg sig kunna
lemna, förr än Johan besvarat konungens fordringar [2].
Hvilka dessa hertigens artiklar eller önskningar voro, ses
af rådets öfverläggning den 28 Oktober. Johan begärde,
att akter, publicerade mot honom, skulle återkallas —
rådet ansåg, att det ej kunde ske, om ej skulden lades
på onda menniskor, som styrkt hertigen till uppror.
Det tilltal, hertigen menade sig kunna hafva mot Henrik
Klasson (Horn) och Erik Fleming (hvilka från att vara
Johans män och anhängare 1563 blifvit bland de svå-
raste vittnena mot honom), ansåg rådet, att han borde
låta falla. Hans begäran, att i stället för sitt förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
