Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
§ 32- Om vittnesbevisets giltighet m. m.
att i allmänhet omdömen och commentarier icke af dem fordras,
gäller här som annorstädes. Men understundom kunna dylika
omdömen icke undvikas och ibland skall vittne vittna äfven i den
punkten t. ex. om en testator var vid sundt förnuft när han
upprättade testamentet o. s. v. Vittnet kan af domaren tillfrågas
och bör efter bästa förstånd svara på frågor äfven om annat än
rent factiska omständigheter. Vidare far äfven vittne vittna om
sådant som det af andra hört, när det gäller något, som för
länge sedan tilldragit sig, t. ex. i häfd-tvister, då vittnesmålets
vigt naturligtvis ytterst beror på sagesmannens trovärdighet, § 24.
I tvister angående urminnes häfd få vittnen äfven vittna derom,
att de hvarken sjelfva veta eller af andra hafva hört, att
förhållandet någon tid har varit annorlunda; J. B. 15: 4.
Vittneseden ålägger vittne att berätta och gifva tillkänna allt, som det i
saken vet händt och sant vara; och lagen uppställer icke sjelf
några modificationer af denna vidsträckta skyldighet. Men från ett
och annat bud för vissa fall skulle man kunna sluta med skäl,
att ett vittne icke borde kunna straffas för förtegenheten af vissa
för vittnet sjelft eller dess nära anhöriga comprometterande
upp-lyssningar.1
§ 32. O111 vittnesbevisets giltighet såsom beroende af
vittnenas antal oeli öfverensstämmelse m. m.
Lagen bestämmer i R. B. 17: 29, att «tu wittne äro fullt
bevis, deri de sammanstämma. Ett wittne om sjelfva målet gälle
ej mer än för halft bevis. Detta bud fattas i allmänhet så, att
man anser domaren skyldig att antaga det för fullt bevisadt, hvilket
af två trovärdiga vittnen är intygadt. En annan mening, som icke
helt och hållet saknar målsman, är att lagen endast velat
bestämma ett minimiantal af vittnen, och att således domaren icke
någonsin finge antaga vittnesbeviset för fullt, med mindre två
vittnen förefunnos, men att det för öfrigt borde bero på domarens
pröfning för hvarje fall, huruvida två vittnen äro tillräckliga till fullt
bevis, eller om saken, oaktadt detta antal är förhanden, ändå kan
förklaras icke fullt bevisad." Den allmännare antagna tolkningen
1 Jfr. Broomé, Hvad bör ett vittne få förtiga3 hos Holm, N. Jur. Ark.
2. årg. II. afd.
1 Lindblad, anf. st. s. 148.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
