Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
§ 87. Parterna.
sådant åtal, om det formelt sammanträffar med ett brott, som
hör under allmänt åtal, anf. st. § 19 mom. 2.
b. Målsegande.
Enligt Strafflagens 6: 8 är den «målsegande, mot hvilken
brott är begånget eller som deraf blifvit förnärmad eller lidit
skada; så ock den, som för den förnärmade eller skadade eger
målsmannarätt eller eljest är satt att talan föra.» Man finner
häraf, att enligt svensk rätt två personer kunna på olika grund
hafva målseganderätt vid ett och samma brott. Der sådant
inträffar, kan det sättas i fråga, om den ene är berättigad att
genom förlikning inskränka eller upphäfva den andres rätt. Att
detta icke är möjligt, framgår tydligt deraf, att anförda lagrum
ställer dem såsom mälsegande lika och oberoende af hvarandra.
Att flera personer kunna på lika grund vara målsegande vid
samma brott, torde knappt behöfva anmärkas. Men om sådant
fall inträffar, så bör förhållandet dem emellan bedömas på nyss
nämnda sätt. Såsom målsegande hafva de sin åtalsrätt
oberoende af hvarandra; den af dem, som vill anställa kriminelt åtal,
har dertill rätt.
Att målsegande kan förekomma vid flertalet af de brott,
som äro underkastade allmänt åtal, är bekant. Och der detta
är förhällandet, har enligt svensk rätt målseganden, i fråga om
åtals anställande, samma befogenhet som åklagaren, så snart som
åtalet gäller ett allmänt brott. Målsegandens åtalsrätt kan
stundom vara vidsträcktare än åklagarens, enär, såsom vi förut visat,
den senares befogenhet är beroende af konungens lof i vissa fall,
der en sådan begränsning icke är satt för målsegandens rätt att
väcka fråga om kriminelt ansvar. Men i fråga om åtal af
särskilda brott, embetsbrott, är deremot målsegandens rätt bunden
vid vissa formela föreskrifter. Det är nämligen icke tillåtet
enskild part att taga stämning å någon domare för att tilltala honom
för fel eller brott i embetet, Kongl. Förkl. d. 23 Mars 1807,
p.40. Men den som förmenar sig vara förorättad af domaren, eger
att anmäla sådant i hofrätten, hvarunder domaren lyder, eller hos
justitiekansleren, hvilka det tillkommer att vidtaga den åtgärd,
hvartill omständigheterna föranleda. Förmenar angifvaren, att
hofrätten eller justitiekansleren ej gjort ä hans anmälan sådant
afseende, som han ansett den förtjena, är det honom obetaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
