- Project Runeberg -  Nordisk Retsencyklopædi / 4. Processen. Den svenska processen /
268

(1878-1899) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

§ 88. Bevis.

beedigas, derest icke saken är sädan, att parterna ega rätt att
eftergifva ett vittne edgången, eller synemannen är edsvuren
person.

e. Urkunder.

Hvad civilprocessen innehåller beträffande offentliga och
enskilda urkunders bevisningskraft, jfr. § 35, har i allmänhet
tillämplighet äfven i straffprocessen. Bland offentliga urkunder
finnes hos oss ett, som i detta afseende har en genomgående vigt.
Vi mena underrättens protokoll. Detta är nämligen bevis om
hvad i saken förekommit inför underrätten. Och i följd deraf
kan öfverdomaren fälla den anklagade till straff på grund af den
bevisning, t. ex. genom vittnen, som vid underrätten förekommit,
ehuru han sjelf ej hört hvarken den anklagade eller vittnena.
Men för öfrigt är det ofta beroende af ett brotts egen natur,
på hvilket sätt en skrift kan anses derom innehålla bevis.
Stundom har skriften varit brottets omedelbara föremål och visar
genom sin beskaffenhet, att brottet är begånget; t. ex. vid
förfalskning af urkunder. Stundom visar det sig, att skriften varit
medlet för ett brotts föröfvande. Dess blotta tillvaro utgör bevis
om brott; t. ex vid skriftliga injurier. En skrift kan komma
att betraktas såsom en bindande omständighet, i det att den
röjer, att författaren har kunskap om ett i fråga varande brott.
Äfven om författaren deri angifver sig sjelf eller annan såsom
brottslig, får dock skriften icke någon starkare bevisningskraft.
Men den kan naturligtvis blifva anledning att höra författaren
inför domstol och sålunda vinna antingen en bekännelse eller ett
vittnesmål i saken.

Fråga om framlemnande af urkunder såsom bevismedel kan
förekomma i straffprocessen ej mindre än i civilprocessen. Man
skiljer härvid emellan den, som är part i saken, och tredje man.
Misstänkes ene parten att vara i besittning af någon skriftlig
handling, som skulle kunna tjena till bevis i saken, så kan
domaren med den makt, honom tillkommer i brottmål, låta genom
polismyndighet anställa husransakan hos den misstänkte för att
efterforska handlingen och taga den i förvar. För rätt att
vidtaga en sådan åtgärd är, såsom man kan finna af lagens
stadgande angående ransakan efter stulet gods, K. Förordn, ang.
Str. L.ns inför. m. m. den 16 Febr. 1864; 16 § 7 mom. en
aflägsen misstanke -— våhn — tillräcklig. Att åtgärden kan vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:05:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/retsency/4-2/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free