- Project Runeberg -  Revisorn : lustspel i 5 akter /
56

(1878) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Victor Emanuel Öman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Sjette uppträdet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifvare, en sekter. Misstag! Jag står på
vänskaplig fot med ministerialdirektorn! Han klappar mig på
axeln och säger: »Nå, herr kollega, ska vi äta middag
tillsammans?» Jag behöfver bara gå upp ett par tre
minuter hvar dag i mitt ämbetsverk och säga till: gör det
eller det! Ty det fins en särskild person, som
besörjer skrifveriet — en utmärkt slängd pennfäktare
. . . rasp - rasp — rasp — pennan flyger öfver
papperet! Man ville till och med göra mig till
kolle-giiassessor. Jag vet mycket väl hvarför. Och
vaktmästaren kommer till och med springande efter mig
ut i förstugan med skoborsten: »Tillåt, Ivan
Alexandrovitsch, att jag får fiffa upp edra stöflar litet!» —
Men, mine herrar, hvarför stå ni? Sätt er för all del!

Guvernören. Inför en så högt uppsatt man...

Hospitalssyslomannen. Det anstår icke oss...

Skolrektorn. Var så god och låtsa som vi icke
funnes till.

Chlestakow. Inga ceremonier! Våren så goda och
sätten er! Bryn er icke om min rang! (Guvernören och de
andra sätta sig.) Jag gör tvärt om allt hvad jag kan för
att undslippa folks uppmärksamhet, men öfver allt
känner man igen mig. Bara jag visar mig, ropar
man: Se, der går Ivan Alexandrovitsch! En gång
hände det till och med att man tog inig för
öfver-befälhafvaren: soldaterna skyndade ut från högvakten
och skyldrade gevär. Officeren, som var en god vän
till mig, yttrade: »Jo jag tackar, käre Ivan, vi togo
dig rent af för öfverbefälhafvaren!»

Anna. Nej, är det sant?

Chlestakow. Jag känner alla vackra aktriser —
och har sjelf skrifvit flera omtyckta pjeser. Med
alla berömda skriftställare umgås jag som kamrat.
Puschkin och jag äro mycket goda vänner. För icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:55:54 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/revisorn/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free