- Project Runeberg -  Revisorn : lustspel i 5 akter /
107

(1878) [MARC] [MARC] Author: Nikolaj Vasiljevitj Gogol Translator: Victor Emanuel Öman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Femte uppträdet - Sjette uppträdet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

107

Dobtschinski. Maria Antonovna! (Kysser pà hand)
Jag har den äran att gratulera! Måtte ni blifva
mycket, mycket lycklig, få uppträda i gyllene kläder,
äta alla slags fina soppor, tillbringa er tid på det
mest angenäma sätt...

Bobtschinski (afbryter honom). Maria Antonovna, jag
har den äran att framföra mina lyckönskningar! Må
Gud skänka er alla möjliga rikedomar, hela högar af
dukater och en liten rask dugtig pojke, så... så
stor... (räcker fram sin hand) att han kan sitta på min
tlata hand ... och som skriker så lustigt ä-ä-ä!

Sjette uppträdet.

DE FÖRRE. REKTORN med FRU. (Nya gäster inträda,

kyssandet fortsättes.)

Rektorn. Jag har den äran...

Rektorns fru (kastar sig i Annas famn). Mina
innerligaste lyckönskningar, Anna Andrejevna! (De kyssas)
A, hvad jag blef glad, när jag fick höra det! Det
var någon som sade: »Anna Andrejevna gifter bort
sin dotter.» — »A, min Gud!» tänkte jag för mig
sjelf och blef så rysligt glad. Och så sade jag till
min man: »Har du hört, Lucke, en sådan stor lycka,
som vederfarits Anna Andrejevna?»... »Gud vare
tack och lof!» tänkte jag för mig sjelf. Och så sade
jag till honom igen: »Jag är så förtjust öfver det,
att jag förgås af otålighet att personligen få säga
Anna Andrejevna... Ack, min Gud», tänkte jag för
mig sjelf, »och hon, som så mycket önskade att
hennes dotter skulle göra ett godt parti — och så denua
lycka! Alldeles som hon önskat sig det...» Jag kan
icke säga hur mycket jag gladt mig öfver det...
Jag grät, ja sannerligen grät jag icke och suyftade
— så att Lucke måste säga åt mig: »Men hvad grå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 11:55:54 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/revisorn/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free