Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
tegorien: "fördelas efter tillgång", i händelse de tillverkades
av sällsynt metall, eller omi de krävde rätt lång tid att utföra,
att man icke kunde tillverka dem i mängd. I så fall åsatte
man dessa föremål ett värde allt efter den kvantitet av den
sällsynta metallen och den arbetstid, som åtgick till dess
förfärdigande. Denna värdering kunde blott bli ungefärlig,
men därmed var man tillfreds, ty man hade icke längre något
intresse av att fastställa något exakt värde. Det var ett
problem för den gångna tiden, ett problem passande för dem
som sökte de vises sten.
Vid sidan av dessa industrier, som dock ständigt behöllo
sin nyttighetskaraktär, egnade sig konstarbetarna — allt i
enlighet med efterfrågan — åt tillverkningen av lyxföremål,
arbetade för ögats fägnad, för att tillfredsställa den
varierande och alltmer raffinerande smaken hos befolkningen.
Produkter av det slag som icke voro ställda till
fullständigt fri förbrukning, förvärvades mot utbyte av
konsumtionskuponger för lyxföremål, vilka man — som vi redan påvisat
— för bekvämlighetens skull uppdelat i francs, fast denna
penningbeteckning icke längre hade någon verklig motsvarighet.
Denna tillverkning av lyxföremål medförde icke någon
annan vedergällning för de arbetare som togo del i den än
vad som tillkom alla andra. De, liksom alla andra arbetare,
erhöllo ett kort för fri konsumtion och sin konsumtionskupong
för lyxartiklar.
Förhållandet mellan producent och konsument var
således — här som överallt — ett förhållande av jämlikhet och
solidaritet: Emellan dem försiggick blott ett enkelt utbyte av
tjänster. Den "sociala penningen", eller den "sociala checken"
hade ingen annan uppgift än att reglera utbytet och
upprätthålla jämvikten, och den berättigade icke, som penningen i
forna dar, till någon vinst eller profit för någon av parterna,
en vinst som för motparten betydde en därtill svarande
förlust.
Denna organisationsmekanism1 som reglerade
förbrukningen efter stundens tillgång och möjlighet, och som tack vare
fördelningssystemet, upprätthöll jämvikt i njutandet av lyx,
blev även tillämpad på en del andra områden, bland annat
för teatrarnas vidkommande.
Artister och funktionärer av alla slag, som medverkade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
