Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda de maktägande trodde på och den tillämpade de lika
hänsynslöst mot nihilisterna som mot alla de många andra, hvilkas
åsikter regeringen bekämpade, oberoende af om dessa åsikter
gifvit sig uttryck endast i ord eller också i gärning.
Mest hänsynslöst tillämpades denna regeringens metod
naturligtvis gentemot de politiska motståndarna, hvilka ingen
misskund visades ens då det gällde på det hela rätt obetydande
förseelser. Så t. ex. blef 1882 en till Irkutsk förvisad lärare,
Neustrojeff, arkebuserad för det han gifvit guvernören därstädes
en örfil. Samma öde vederfors två år senare en politisk fånge,
Minakoff, i Schlüsselburg för samma förbrytelse mot
fästningskommendanten. I januari 1886 hängdes i Warschau fyra polska
arbetare såsom ledare af arbetarepartiet »proletariatet», som
likvist ännu icke låtit någon revolutionär handling eller ens
sammansvärjning komma sig till last. Såsom medlemmar af det
revolutionära partiet och deltagare i olika sammansvärjningar hängdes
ytterligare under dessa och följande år ett tiotal män, bland
dem den förut nämda officeren baron Stromberg och hans
närmaste man i ledareskapet för den militära sammansvärjningen,
Dmitri Rogatscheff. Af de öfriga för deltagande i denna
komplott arresterade, internerades en del i Schlüsselburg, men
de flesta sändes till Sibirien, liksom flertalet af andra
politiska »förbrytare», ty såsom förbrytare betraktades och
behandlades alla, som gendarmeriet ansåg sig kunna misstänka, om så
blott för afsikt att motarbeta regeringen.
Småningom insågo också de revolutionära att de ingenting
kunde vinna genom sammansvärjningar och attentat, att folket
ännu icke var redo för en omhvälfning, att denna måste
förberedas helt annorlunda omsorgsfullt än man förut gjort och
att därför hela den oppositionella organisationen måste ställas
på annan bas, dess tyngdpunkt flyttas till andra områden.
Såsom en följd af denna insikt måste man otvifvelaktigt anse
de olika revolutionära gruppernas sega ifver beträffande spridandet
af skrifter af socialistiskt-revolutionärt, men också af
revolutionärt-politiskt innehåll. Om detta skede af den revolutionära rörelsens
utveckling vore det svårt att meddela fullständigare uppgifter än
de, som lämnats af Stepniak, hvars författarevärksamhet åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
