Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett begynnelsekapitel. Skildring af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagens mödande slit, att de blott om helgdagarne få komma
ut till landet och läska sina törstande lungor med ett par
munnar frisk luft. Annars få de nöja sig med att sitta här, och
här sitta de, tarfiiga handtverkarfamiljer, fridsamma småborgare
med fridsamma hustrur och fridsamma barn och allt det öfriga
folket med de små anspråken och de knappa vilkoren, som utgör
en hufvudstadsbefolknings kärna.
Berger gick långsamt inåt torget. Förbi en vattenbutik,
der en ung flicka med sirlig hårklädsel stod och skänkte ut
sodavatten i lampskenet, som tindrande göt sig öfver hennes
smärta gestalt Förbi de små stånden, der bakelsekäringarne
med »Fäderneslandet» i feta, rynkade händer sutto och
half-dåsade öfver sina apelsinstaplar och sina saftbuteljer. Ju
närmare Berger kom åt Blanchs kafé till, dess lifligare blef det.
Promenerande par gingo af och an, pratade eller lyssnade till
orkestermusiken, af hvilken trots sorlet och stegen allt
tydligare fragmenter nådde hans öra. På bänkarne rundt omkring
fördes ett hviskande tissel och tassel mellan uugherrar och
qyin-nor med uppvikta öfverläppar, breda näsborrar och trötta af blå
liniekantade ögon. Vid Blanchs kafé lyste gaslågorna starkt
inom de matt-hvita kuporna, hvilka stucko af mot löfvens dunkla,
mättade grönska, och kring borden glammade drickande
kotterier: mustacherade löjtnantspojkar med äkta junkeraktig
vräkighet, thedrickande familjer: Pappa Jeronymus vid en toddy, sippa
fröknar sörplande scherry-cobbel och punschkonsumerande
skrål-halsar till studenter. Men kring orkesterestraden stodo skockar
af folk och lyddes till musiken, och de lidelsefulla tonerna i det
Verdiska potpourriet stämde väl i hop med sommarnattens dofva
hetta och all kärlekshandel i gångames skuggiga dunkel...
Men då Berger såg, hur öfverallt derinne bland träden blick
sökte blick, och hand hand, erfor han en underligt svidande
känsla af öfvergifvenhet, derför att han ensam icke hade någon
arm inom sin. Och dock kunde han icke förmå sig att taga
någon af de der q vinnornas, hvilka med menande blickar nickade
åt honom från sätena. Han påskyndade sina steg, lemnade
torget och vandrade sedan gata upp och gata ner utan att gifva
akt på, hvart han gick eller lägga märke till, hvad han såg.
Lik en berusad följde han envist husraderna med hufvudet slapt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
