Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om August Strindbergs senare literära arbeten af Karl af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ock hvad som tillhör andra. Rigtigt uttalar han
naturvetenskapens hela metod i de orden:
»Man ser ämnet; mon den, som gjordet
Han finnes ej till för vedersakaren,
Som tror på skon, men förnekar skomakaren.»
Naturvetenskapen ser ganska rigtigt endast på ämnet, och
icke är det väl rigtigt öfverensstämmande med sundt förnuft att
fara ut mot den derför, att den funnit cellen vara den enklaste
formen för allt organiskt lif, och derför att den, ju längre den
kommit, allt fullständigare kunnat uppvisa sammanhanget
mellan cellen och de högsta djurformema. Naturvetenskapen har
aldrig åtagit sig att gifva tröst åt en menniskosjäl. Inom dess
område söker den sanningen, och om menniskan finner sanningen
bitter, är det väl icke något, som är kännetecknande ensamt för
den sanning, den bragt i dagen. All den smärta, som ger sig
luft i dessa strofer, grundar sig hufvudsakligen på missnöje med
resultaten; det är icke bara lärdomssnobberiet, som får sina
klatschar. Herr S:s hela verldsåskådning, hvari ännu så mycket
finnes qvar af den gamla idealistiska surdegen, kan icke finna
sig i naturvetenskapens enkla och klara resultat
Den nyss citerade versen:
»den finnes ej till för vedersakaren,
som tror på skon, men förnekar skomakaren»
utgör ett anfall mera på naturfilosofien än på naturvetenskapen,
och i den ligger nedlagd herr S:s tro på en personlig gud.
Bilden om skon och skomakaren är ganska väl funnen, ty den
är, som allt tal om en personlig gud, så fullständigt
antropomor-fistisk. Af den omständigheten, att tillvaron af en sko
förutsätter en skomakare, drager han slutsatsen, att verlden
förutsätter en »person» till upphovsman. Hur fattigt är dock icke
vårt lilla begrepp person! Det utgör en abstraktion af
inen-niskans andliga egenskaper, hvarför det synes mig lika rimligt
att föreställa sig orsaken till verldsalltet som en lång man med
hvitt skägg, som att säga, att den är personlig.
Trots dessa anfall på den moderna rigtningen gör han i
slutet en sista kraftansträngning och accepterar en fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
