Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling Arbetsbrigad - Feng Chang-yeh, brigadens ordförande, 38 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äng», sade vi. Själv ansåg jag redan från början att denna
omvandling var nödvändig. Om man hjälper varandra så kan alla få det
bättre, menade jag. Men det måste ske på ett ordentligt och
genomtänkt sätt.
Mellan december 1953 och januari 1954 diskuterade vi att
ombilda vårt arbetslag till ett jordbrukskooperativ. I allmänhet kan
man säga att de som hade dålig jord var för tanken och att de som
hade god jord nere i dalen och mycket arbetskraft var mot tanken.
Min granne Chao Teh-pa till exempel ställde sig upp i diskussionen
och sade: »Jag vill inte gå upp i bergen och slita uppe på
bergsåkrarna. Jag har god och bördig jord här nere i dalen och för mig
lönar sig detta med jordbrukskooperativ inte. Jag klarar mig själv.»
Nå, vi räknade ordentligt igenom hur många arbetsdagar han
skulle erhålla i ett jordbrukskooperativ och hur mycket hans åkrar nere
i dalen gav honom nu. Vi bevisade för honom att det var mycket
mera rationellt med stordrift och gemensamt arbete och att han
faktiskt skulle tjäna på att gå med i jordbrukskooperativet. »Jag
lejer folk», svarade han då. Vi sade till honom att det nog skulle
bli svårt. Det fanns inga daglönare eller drängar att få numera när
vi gjorde kollektiv. De arbetade hellre åt sig själva i ett
jordbrukskooperativ än de arbetade åt någon ensambrukare. Till slut
bevisade vi för honom att han skulle få betydligt mer spannmål och
mer kontanter för sitt arbete om han gick med i
jordbrukskooperativet.
»Det spelar ingen roll», svarade han, »det må vara hänt att jag
kommer att tjäna mer. Men i valet mellan att tjäna mer och
behöva klättra upp i bergen och slita eller att tjäna mindre och bara
behöva odla mina egna åkrar nere i dalen föredrar jag att tjäna
mindre och slippa klättra omkring uppe i bergen.» Då talade vi
allvar med honom. »Du vill leja folk för att arbeta för dig. Det är
utsugning. Varför vill du göra dig rik på andra människors arbete?
Varför skall bara du bli rik? Du kommer inte att få någon att suga
ut. Välj hur du vill ha det. Vill du bli rik ensam eller vill du att vi
alla skall få det bra tillsammans? Vill du vara en anständig
människa eller inte? Tänk på vad vi säger.» Han tänkte på det och gick
med.
Jag valdes till ordförande i Wanchiakou Jordbrukskooperativ.
Efter skörden 1954 räknade jag ut att det verkligen stämde det vi
sagt. Vi hade alla fått mer spannmål än förut. Det berodde på två
saker. Dels hade vi kunnat planera arbetskraftens användande på
ett rationellt sätt. Dels hade vi gödslat bättre. Vi hade kunnat
gödsla bättre för att vi hade köpt en getflock och för att vi nu i
jordbrukskooperativet hade avdelat två man som varje dag for in till
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
