Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som stod vid vägen oeh som med sina
besynnerliga rörelser och kastningar med armarna, hade
skrämt hästen.
En ung riddersman ansåg sig stå så högt
öf-ver en person af folket, att han knappt kunde
tänka sig möjligheten af, det en sådan kunde våga
försöket att retas med honom. Welam var redan
förut misstämd, och att bli mål för en gammal
gummas gyckel, var mera än hans tålamod kunde
fordra. Med ett häftigt ”ur vägen hexa”, gjorde
han en hastig sats framåt; men gumman, i stället
för att gå ur vägen, räckte ut sin hand för att
fatta i betslet och rycktes af hästen ned, föll
omkull och tumlade i diket.
Welam ägde dock icke nog af sin samtids
förakt för den ringa, för att rida bort och lemna
gumman åt sitt öde; hans harm svalnade genast,
när han såg hennes missöde, och i detsamma
kastade han sig af hästen, för att se om hon
skadat sig.
’’Hi hi hi, si på Hufvestaherru! Den fattiga
rider han ned i diket, lian kommer nog sjelf
med ännu. Jo jo, svarte Klas reste, han, men
hela hoet är qvar ännu! Men honom, som var
mitt hjertas barn, honom ha de pinat och plågat
till döds. Åh håh, så fager kind! Jo jo, den är
god att smeka åt sotnäsans flicka! Men blodig
hands barn, smeker med blodig hand.”
”Understå dig att röra vid mig", skrek hon till
vildt, när Welam räckte ut handen för att hjelpa
henne opp, och stod med deteamma sjelf med ett
hopp högt på stenhopen. "Gå, gå bara. Allt fur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
