- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 1 /
49

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms Nya Spårvägs-Aktiebolag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





Stockholms Nya Spårvägs-Aktiebolag.



Stockholm är för närvarande det kan ej nekas, en i ovanligt hög grad
_ vaken och framåtgående stad.

Om denna vakenhet i sinnet, denna raskhet i framåtskridandet

vittnar bl. a. den spårvägstrafik, som öppnats i hufvudstaden.

Utvecklingen af våra spårvägar, som, på hästspårvägarnes område, kan
täfla med hvad utlandets stora städer hafva att uppvisa, är i korthet denna.

Redan i början af januari månad 1870 ingingo två enskilda personer
till Kongl. Maj:t med ansökan om tillstånd att i Stockholm anlägga spårvägar
i fyra särskilda linier, men företaget kom icke denna gång till stånd. Fem
år senare, när framfor allt bostadsbristen gjort behofvet af lättade
kommunikationer allt mer kännbart, skulle emellertid ett nytt uppslag följa, som ledde till
frågans lösning. Öfverståthållaren gaf den 30 september 1875 uppdrag åt en
komité af sakkunniga män att uppgöra och till Öfverståthållareembetetet
in-lemna en fullständig plan för spårvägars anläggande i hufvudstaden. Denna
komité afgaf sitt betänkande redan den 24 jannari 1876 och deri hemstäldes
att man i betraktande af de svåra terrängförhållandena å Södermalm tillsvidare,
skulle afstå från tanken att anlägga spårvägar å denna stadsdel, hvaremot i
fråga om staden inom broarne och norrmalm, komiterade föreslogo flera
spårvägs-linier i två särskilda system, det primära, hvilket, afsedt att genast utföras,
omfattade de reglerade och mer bebyggda stadsdelarne jemte Kongl.
Djurgården, samt det sekundära, som senare skulle genomföras så småningom,
samt omfattade de yttre, mindre bebyggda stadsdelarne, tillika med en del af
deras närmaste omgifningar.

De upplysningar, som genom komitébetänkandet vunnos, voro så
lof-vande för det tilltänkta förslagets framgång, att inbjudning till bildande af ett
aktiebolag med ändamål att bringa komiterades plan till utförande ansågs böra
utgå och denna inbjudning omfattades med sådant intresse, att det icke dröjde
länge innan ett dylikt bolag kom till stånd under benämning Stockholms Nya
Spårvägsaktiebolag, hvHket, sedan Kongl. Maj:t den 12 april 1876 fastställt
dess bolagsordning, samt af aktiekapitalet, som skulle utgöra minst 500,000,
högst 2,000,000 kronor, tecknats ett belopp vida öfverstigande minimikapitalet,
af stadsfullmäktige den 10 juli 1876 undfick tillstånd att anlägga och trafikera
spårvägar. De linier, bolaget på detta vis fick koncession att anlägga och
trafikera voro 4, nemligen:

1 :o En linie från Slussplanen långs Skeppsbron, platsen nedanför
Lejonbacken, Norrbro, Gustaf Adolfs torg, Strömgatan, Rosenbad, Röda Bodarnes
torg, Nya Kungsholmsbrogatan, Tegelbacken, Nya Kungsholmsbron,
Handt-verkaregatan, Kungholmstorg och Trädgårdsgatan till Reparebansgatan.

2:0 En linie från Tegelbacken utefter Klara Strandgatan och den
beslutade fortsättningen deraf genom qvarteret Lagerbärsträdet till Barnhusgatan,
denna gata fram till Drottninggatan, vidare öfver denna gata och derefter uti
Adolf Fredriks södra kyrkogata, Stora Badstugatan, Trebackarlånggatan, den
öppna platsen vid södra ändan af Roslagstullsgatan, Roslagstorg och Stora
Träskgatan till Södra Humlegårdsgatan, der linien skulle sammanbindas med
den näst följande:

3:0 En linie med utgångspunkt å Gustaf Adolfs torg från den under
1:0 angifna linien samt derifrån sträckande sig nedanför Kongl. Operan förbi
södra delen af Kungsträdgården, samt vidare utefter Östra Trädgårdsgatan,
Hamngatan, Norrmalmstorg, Norrmalmsgatan, Södra Humlegårdsgatan, Sturegatan
och Norra Humlegårdsgatan till Nybrogatan.

4:0 En linie utgående från den sistnämda å Norrmalmstorg samt
sträckande sig utefter Hamngatan. Nybrohamnen och Ladugårdslands Strandgata
till Djurgårdsbron för att fortsätta öfver denna bro, samt långs stora vägen
förbi Alkärret in i Allmänna gränden.

Sedan fortgick den ytterligare utvecklingen af spårvägsnätet på
följande sätt:

Den 26 april 1880 erhöll bolaget af stadsfullmäktige tillstånd för
anläggning och trafikering af spårväg från Tegelbacken utefter Vasabron,
Riddar-husgränd, Riddarhustorget, Munkbron, Lilla Nygatan och Kornhamnstorg till
Slussplan, der den sammanbands med linien 1:0, hvarigenom den sedan s. k.
Ring linien uppstod.

F’ör åstadkommande af en spårvägsförbindelse mellan Stadens centrala
delar och de mera aflägsna delarne af Norrmalm, anhöll styrelsen den 22 april
1885 om stadsfullmäktiges koncession att anlägga och trafikera spårväg, dels
från Klara Strandgata genom Norra Bantorget, Dalagatan, Odengatan,
Norrtulls-gatan och af Konungens befallningshafvande, öfver Stockholms län, derifrån
landsvägen fram till Nya Kyrkogården och dels från Trebackarlånggatan genom
Stora Badstugatan och Odengatan till Norrtullsgatan,der den skulle sammanfalla
med förutnämda linie långs denna gata och landsvägen fram till Nya Kyrkogården.

Denna framställning bifölls den 3 november samma år af
stadsfullmäktige och af Konungens befallningshafvande den 5 maj 1886, dock med
åläggande för bolaget att anlägga och trafikera spårväg i Odengatan fram
till Dalagatan, intill dess denna gata, och i Sveavägen norr om Odengatan
samt Surbrunnsgatan vester om Sveavägen intill dess Odengatan mellan
Sveavägen och Norrtullsgatan, kunde hinna upplåtas för allmänna rörelsen. Den
1 Juni 1888 lemnade stadsfullmäktige sitt bifall till förlängning af
Östermalms-linien från Nybrogatan till Artillerigatan och den 1 juni 1891 härifrån till
Karlaplan.

För att tillmötesgå åtskilliga å Öfre Kungsholmen bosatta eller i öfrigt
der intresserade personers framställning om utvidgade spårvägsförbindelser i
nämda stadsdel, anhöll styrelsen den 16 oktober 1888 om stadsfullmäktiges
tillstånd att få anlägga och trafikera spårväg från skärningspunkten mellan
S:t Eriksgatan och Fleniinggatan långs sistnämda gata öfver Kungsbron och
Kungsgatan till Hötorget. Denna anhållan blef af stadsfullmäktige bifallen den
17 december samma är med den förändring att slutpunkten skulle blifva
Drottninggatans vestra gatulinie i stället för Hötorget, då gatan deremellan
och Drottninggatan ansågs väl trång, i synnerhet med hänsyn till dervarande
åkarstation, samt att linien å vestra ändan skulle utdragas antingen från S:t
Eriksgatan i Fleminggatan till denna gatas ändpunkt vid Mariebergsvägen eller
ock i S:t Eriksgatan och Drottningholmsvägen till Stockholms sjukhem.

1892 utlades i Ringlinien dubbla spår, hvarvid spåren flyttades från
Biblioteksgatan till den nyanlagda Birger Jarlsgatan, hvarigenom ringliniens
längd ökades från 5,790 till 6,035 meter, deraf 5,850 meter äro dubbelspår.

Den 5 maj 1896 meddelades tillstånd till förening af de båda
Kungsholms-linierna på så sätt att med fullgörande af bolagets skyldighet att anlägga
spårväg i Drottningholmsvägen till Stockholms sjukhem må tills vidare anstå,
mot det att bolaget flyttar spårvägen i S:t Eriksgatan till Fridhemsgatan och
vid denna gata förenar den med en i Handtverkaregatan framdragen linie.
Denna linie är ännu ej utförd.

Den 28 februari 1896 medgafs rätt för bolaget att anlägga dubbelspår
å linien från Norrmalmstorg till Djurgården, samt att framdraga den vid
Karla-planen slutande östermalmslinien öfver nämda plan och Narvavägen till
Djurgårdsbron, och har nämda dubbelspår blifvit utfördt 1896, hvarjemte ett
provisoriskt dubbelspår blifvit anlagdt å Djurgården genom Expositionsområdet från
Strandvägen till Allmänna gränd; samma år har Österinalmsliniens spår blifvit
förlängdt öfver Karlaplan till Narvavägen.

1896 flyttades Ringliniens spår från södra delen af Birger Jarlsgatan
och Hamngatan till Smålandsgatan och snedt öfver Norrmalmstorg, samt från
Humlegårdsgatan och Biblioteksgatan till Birger Jarlsgatan och Engelbrektsplan,
hvarigenom denna linies längd blef minskad från 6,035 till 5,877 meter.
Linielängderna voro vid 1896 års slut:

Ring1’"’™ ............................................. 5,877 meter

deraf 5,678 m. äro dubbla spår.

Östermalmslinien ....................................... 1,283 >

Södra Kungsholmslinien ................................. 1,767 »

Norra Kungsholmslinien ................................. 1,936 »

Djurgårdslinien ........................................ 2,084 »

hela linien dubbla spår.

Kyrkogårdslinien ...................................... 2,272 »

Vasastadslinien ........................................ 1,903 •

Summa 17,122 meter

samt den utlagda, men icke trafikerade linien öfver Karlaplan 102 meter.

De enkla spårens sammanlagda längd tillsammans med öfvergångs- och
ingångsspår utgjorde vid 1896 års slut 27,155 meter.

Detta om sjelfva spårvägsnätets anläggning och utveckling.

Beträffande trafiken äro följande data att anföra. Den började i
följande ordning:

1877 den 10juli: Slussen - Norrbro, Norrbro—Grefbron, Norrbro—Roslagstorg.

• den 25 augusti: Gustaf Adolfs torg—Kungsholmstorg.

• den 21 oktober. Grefbron—Allmänna gränd.

1878 den 21 april: Roslagstorg—Grefbron.

» den 22 juni: Roslagstorg—Drottninggatan.

1879 den 1 december: Drottninggatan—Tegelbacken.

1880 den 14 juli: Tegelbacken—Slussen, hvarigenom trafiken, å hela Ring-

linien börjades.

1881 den 1 december: Karl den XII:s torg—Nybrogatan.

1882 den 11 maj: Kungsholmstorg Filgatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:35:21 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rhasvindus/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free