Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Billesholm-Bjufs Aktiebolag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Billesholm-Bjufs Aktiebolag
Detta bolag, med ett aktiekapital af 3,750,000 kr., har uppstått genom
en under år 1895 verkställd sammanslagning af Wallåkra
Stenkols-Aktiebolag och Kropps Aktiebolag. Bolaget har sin verksamhet inom
Luggude härad af Malmöhus län med hufvudkontor vid Billesholms
grufva och afdelningskontor vid Bjuf. Det har till uppgift att bryta och
försälja stenkol samt tillverka och försälja alla slags eldfasta materiel. Styrelsen
har sitt säte i Helsingborg. Disponent är herr V. Schwartz.
Uti bolagets grufvor brötos under år 1896 något öfver t Vä million
hektoliter stenkol till ett värde af 1 million kronor. Tillverkningen af io’/2 mill.
eldfast tegel uppgick till ett värde af ’/» million kronor. Härförutom såldes
eldfasta leror, brända och obrända, for 100,000 kr.
Då Billesholm—Bjufs Aktiebolag, som ofvan nämts, utgör en
sammanslagning af Wallåkra Stenkols Aktiebolag och Kropps Aktiebolag, så kan dess
historia lämpligast meddelas genom en historik öfver de båda bolagen.
Wallåkra Stenkols-Aktiebolag grundades 1866 af hrr Billows & Ekströms
fordringsegare, hvilka för sina fordringsbevis inköpte samtliga nämnda herrar
tillhöriga kolfält, grufvor och inventarier i ett stort antal socknar af Luggude,
Onsjö, Harjagers och Rönnebergs härader i Skåne. -Grufvorna» utgjordes
på denna tid af ett par smärre schakt i Fjerrestads och Qvistofta socknar vid
Wallåkra, »Theodorsschaktet» och dagorter vid Boserup samt »Mattis» och
»Kristofferschaktet» å Bökeberg i utkanten af Billesholms kungsgård.
Kolfälten voro mycket talrika, flera tusen, de flesta belägna på orter, som alls ej
äro kolförande. Efterhand öfvergåfvos större delen af dessa, så att i mediet
af 1880-talet endast cirka 300 områden, belägna i verkligt kolförande socknar,
Norra och södra Wrams, Risekattslösa, Hesslunda, Bjuf och Mörarp. voro
bevarade.
Från 1867 arbetades uti de vid Billesholm nyöppnade schakten: >N:r
6» det äldsta» hvilket, sedan kolbrytningen 1884 der nedlades, numera tjenar
såsom pumpschakt, samt »N:o 9», sedermera uppkalladt efter styrelsens
mångårige ordförande »Kapten Bergs schakt». De äldre schakten vid Wallåkra,
Boserup och Bökeberg öfvergåfvos och igenfyldes, dock måste arbetet vintern
1870—1871, då n:o 6 på grund af bristfälliga pumpar alldeles måste
afstan-nas och blifvit fyldt af vatten, flyttas ut till »Kristofferschaktet». »Kapten
Bergs schakt» var då ännu ej afsänkt. Hösten 1881 började sänkningen af
»Sonnadams» schakt, hvilket ett år derefter var färdigt för kolbrytning i större
skala. Sommaren 1885 afsänktes det s. k. »Luftschaktet» å Boserups snärje,
hvilket uteslutande var afsedt för ventilation, då de här, afsides från
uppfor-dringsschakten belägna, alldeles torrå arbetena afgåfvo en massa kolsyra, hvilken
ej utan starkare drag kunde aflägsnas. Uti November 1890 påbörjades
sänkningen af »Brohus» schakt på den bolaget tilldelade nya koncessionen i
Risekattslösa socken. Detta arbete gick mycket lyckligt i så måtto, att schaktet
redan efter ungefär ett år var färdigt till kolbrytning, ehuru det tyvärr visade
att de der blottade båda flötserna voro särdeles svårbrutna och kolen ej så
goda som i de äldre schakten. Uti »Knutschaktet», som började afsänkas på
hösten 1894 och var fullt färdigt på våren 1896, visade sig åter synnerligt
vackra och lättbrutna kol.
Förutom ofvanstående schakt eger bolaget äfveti »Ljungsgårds» grufva,
hvilken i början af år 1895 af bolaget inköptes från Grosshandlare John Millar
i Göteborg, hvilken der under flera år brutit synnerligen goda och vackra kol.
Den jemte kolen vunna eldfasta leran började först tillgodogöras dels
såsom bränd lera eller s. k. »chamotte», dels såsom obränd. Då bolaget icke
egdc tegelverk för tillverkning af eldfast tegel afyttrades chamotten utomlands
till Stettin och den obrända leran till Höganäs, Gustafsberg m. fl. platser inom
landet, och fortgingo dessa skeppningar till slutet af 1880-talet, då det
lyckades förvaltningen att år 1888 genomdrifva sin mening, att bolaget för egen
räkning borde tillgodogöra sitt utmärkta råmateriel genom tillverkning af
eldfast tegel. Samma år byggdes ett mindre tegelbruk för bränning af cirka 1
och en half million tegel, hvilket 1893 utvidgades, så att tillverkningsförmågan
nu utgör cirka 5 millioner.
Under de första 20 åren af verksamhet kämpade bolaget en stundom
hård kamp för sin tillvaro. Svårigheterna bestodo förnämligast uti
i:a) Bristande kommunikationer.
Ända till 1875 måste nemligen alla stenkol köras med hästar från grufvan
till Tågarp, Wallåkra eller Helsingborg, en väglängd af cirka 20 km. Sedan
Helsingborg-Hessleholin jernväg år 1875, Landskröna-Engelholms jernväg år
1877 och Malmö-Biilesholms jernväg år 1886 öppnade trafik på Billesholm,
äro grufvorna särdeles väl försedda med kommunikationer, hvartill ock bidragit
de egna spåranläggningar bolaget utfört från sina schakt till närmaste
jern-vägsstation;
2:a) Olämplig lagstiftning. Den enda till år 1887 äfven för kolgrufvor gäh
lande 1855 års grufvestadga föreskref nämligen för inmutningsrättens
bevarande antingen hvilostånd, till hvilket jordegarens medgifvande måste dyrt köpas,
eller utförande af arbeten, hvilka, ehuru stundom billigare än hvilostånden,
blefvo för grufdriften fullkomligt värdelösa. Dessa försvarsarbeten, hvilka
skulle utgöras af gropar af 4 till 8 kubikfamnars rymd för hvarje inmutadt
område, hvilka efter uppgräfningen omedelbart åter skulle igenfyllas, kostade
under den första tiden, då tusentals fält måste försvaras, 30- å 40,000 kronor
årligen, belopp med hvilket inmutningarnes bokförda värde måste höjas;
3 :e) Svårigheten att erhålla lämpligt arbetsfolk samt bristen på
arbetarebostäder. Den skånska landtbefolkningen var på den tiden nästan uteslutande
jordbrukare och kunde icke utan mycket öfvertalande, stora arbetslöner och
extra förmåner förmås att egna sig åt det underjordiska, ovana, svåra och
delvis för helsan skadliga, arbetet. Bostäder måste också efterhand uppbyggas
då sådana icke funnos i närheten af grufschakten:
4:e) Bristande penningetillgång. Bolaget, som bildades med ett kapital af
nominelt 1,500,000 kronor, öfvertog härför herrar Billows & Ekströms uti deras
kolfält pantsatta > fyrationdedelar». Sannolikt hade dock för dessa
»fyrationde-delar» på sin tid föga mer än tredjedelen af detta belopp kontant influtit.
Driftkapital måste bolaget derföre genast upplåna. Penningar voro på den
tiden dyra, den säkerhet, som kunde erbjudas, så godt som ingen, derest
styrelsen ej personligen borgade för lånet. Skulderna ökades derföre år för
år, detta så mycket mer som anläggningarna och arbetena kostade betydande
summor utan att grufvorna afkastade något. Under sådana förhållanden
beslutade bolaget på styrelsens inrådan att upplägga preferensaktier till belopp
af 1,000,000 kronor. Af den summa 622,500 kronor, hvilken härför under
år 1874 inflöt, betalades en del, den dyraste af skulden. Det visade sig
emellertid att ytterligare kapital fordrades för räntor, nyanläggningar m. m.,
samt för betäckande af rena förluster i driften, allt för att förhindra lagsökning
och konkurs. Utsigterna att erhålla det nödiga kapitalet visade sig dock vara
nästan inga, då förtroende till företaget fattades och nästan , alla dess vänner
dragit sig tillbaka. I detta bolagets kritiska tillstånd förklarade styrelsens
ordförande, Kaptenen I. T. Berg, sig villig att lemna behöfliga penningar för att
inlösa bolagets samtliga förbindelser. Härefter fortgick bolagets verksamhet
med år från år ökad framgång, så att de första räntor, som kunde kontant
af grufrörc/sen betalas, voro 1881 års. År 1884 kunde af samma rörelse
den första kapitalafbetalningen å skulden göras med 100,000 kronor.
- 5:e) Svårigheten alt erhålla lämplig förvaltning. Vid början af en
alldeles ny industri med ovant folk måste ovilkorligen ett visst famlande efter
de rätta medlen uppstå. Så blef händelsen ock vid Wallåkra. Det fordrades
ett synnerligen mödosamt, oförtrutet och tidsödande öfvertalningsarbete för att
förmå kolförbrukare att blott försöka de svenska kolen, af hvilka de sämre
sorterna gåfvo de största bekymren. Det var icke heller lätt att erhålla
personer, hemmastadda i sjelfva brytningen, med förmåga att anordna denna
praktisk och billig, samt att förmå arbetare att derrned taga befattning. Det blef
derföre förvisso ingen lätt uppgift bolagets första styrelse herrar I. T. Berg,
F. Frisell, J. Tranchell, G. Myhrman och C. Arvidsson hade sig förelagd.
Flertalet bodde på långt afstånd från bolagets verksamhetsområde, och den
förste förvaltaren, herr A. Gödecke, fick så godt som ensam draga all tunga
och bekymren vid sjelfva grufkontoret. Först år 1874 engagerades en ingeniör,
herr H. Halberstadt, hvilken 1879 efterträddes af ingeniör Wolrath Berg, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:11:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rhasvindus/3/0007.html
