- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 3 /
8

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Billesholm-Bjufs Aktiebolag.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att sköta det tekniska af verksamheten. Efter herr Gödeckes afgång uppdrogs
kontorets förvaltning åt direktör F. T. Hasselqvist till dess, från och med
1882, ingeniör V. Berg invaldes i styrelsen och utsågs till bolagets disponent.

Man kan säga att, likasom det närliggande Kropps Aktiebolag haft att
för sin framgång tacka sin chef, Grefve Fr. Strömfelt, Walfikra Stenkols
Aktiebolag har att för sin tacka Wallåkra styrelses mångårige ordförande kapten
1. T. Berg och hans son, ingeniör V. Berg. Den förre har, genom sitt städse
visade förtroende till affären och dermed förenade offervillighet af betydande
egna kapital, möjliggjort att bolaget kunnat kämpa sig igenom de för detta
bolag så ytterst svåra penningebekymren. Den senare har genom- sina
tekniska kunskaper och genom sin stora förvaltningsförinåga uppbringat bolaget
till den höjd det innehade, dä han år 1893 lemnade sin plats som bolagets
disponent. 1 detta afseende må några siffror anföras, belysande den
tillverkningsförmåga, som bolaget vid sagda tidpunkt hade, nemligen: en kolbrytning
af 723,000 hl. och en upptagning af eldfast lera af 277,000 hl.

Sedan ingeniör V. Berg lemnat sin plats som disponent valdes till hans
efterträdare förre disponenten vid Öfverums bruk, Herr V. Schwartz.

Wallåkra bolag beslöt, på grunder som finnas införda i berättelsen om
Kropps Aktiebolags historia, att genom en sammanslagning af dessa båda
bolag förhindra en konkurrens vid försäljningen af dessa produkter, hvilken, om
de båda så nära bredvid hvarandra belägna bolagen fortfarit att verka hvart för sig,
svårligen kunnat undvikas till skada för båda bolagen. Wallåkra bolag sålde
sina tillgångar till det nybildade bolaget, Billesholm-Bjufs Aktiebolag, för
2,750,000 kr. hvarförutom det senare bolaget öfvertog ansvarigheten för
Wallåkra bolags alla skulder, deribland 113,000 kr. utgörande af bolaget afsatta
medel till pensionsfonder för arbetare.

Detta om Wallåkra. Om Kropps aktiebolag är följande att nämna:

Den skånska stenkolsindustriens historia sträcker sig mer än 200 år
tillbaka, och Höganäs stenkolsverk är nu 100 år gammalt. Tillkomna innan
särskild lag förefanns voro de äldre spekulationerna och arbetena här i hvarje
fall beroende af regeringens välvilja, till dess en grufvestadga 1855 utfärdades,
hvari den för vårt land viktiga inmutningsrätten, d. v. s. en hvar svensk mans
rättighet att, under iakttagande af de för jordegarens skydd bestämda
garantier, bearbeta af honom upptäckta malmlager, äfven kom att omfatta
stenkols-fyndigheter. Flera voro då de män, som genom inmutning förskaffade sig
någon eganderätt till stenkol. Herrar J. G. Billow och G. af Ekström, som
anade dessa stenkolslagers förekomst och blifvande värde, förskaffade sig ett
betydande antal sådana mutsedlar, så att enbart under året 1865 af dessa
herrar uttogos ej mindre än 6,528 eller hälften af det antal 13,342 som
beviljats, då Kongl. Kungörelsen den 24 maj 1872 tillsvidare upphäfde
inmutningsrätten, hvilken då omfattade vid pass 333,000 tunnland eller 1100 qv.
km. mark.

Under tiden började dels enskilda personer dels bolag att tillgodogöra
sig dessa jordens skatter. Sålunda 1866 Wallåkra Stenkols Aktiebolag, samma
år Nya Skånska Stenkols Aktiebolaget, som 1872 omdanades till Eslöfs
Sten-kolsgrufveaktiebolag och 1869 Helsingborgs Stenkolsverk.

Efter skedt upprop utlemnades under våren 1871 listor för aktieteckning
i Kropps Aktiebolag, som konstituerades den 15 maj 1871, hvarvid beslöts
att aktiekapitalet skulle begränsas till 500,000 kronor och bearbetning af 2,600
tunnland inmutningar inom Bjufs och Kropps socknar ega rum. Dessa
inmutningar betalades med 150,000 kronor i aktier.

Till styrelse valdes Grefve A. E. von Rosen, Professor Er. Edlund,
Kamrer 1. F. von Heidenstam, Fabriksidkaren Jean Bolinder och Sjökaptenen
G. G. Lundborg med Kammarherre G. Silfverstolpe och Friherre A. Hermelin
till suppleanter. Revisorer blefvo Kapten G. W. von Francken och
Grosshandlaren Philip Behrling.

Styrelsen utsåg Grefve von Rosen till sin ordförande och blef Kamrer
von Heidenstam bolagets verkställande direktör. Som bolagets verksamhet i
Skåne nödvändiggjorde dervaro af en ledande man fick Sjökapten Lundborg
uppdrag att hafva närmaste tillsyn öfver bolagets arbeten.

Hösten 1871 började borrningarne med nedslående af ett hål i Raus’
socken, söder om Helsingborg, hvarest stenkol träffades i 3 tunna lager
mellan 94 och 226 fot, men någon beaktansyärd flöts först på 517 fots djup
underjordytan. Från detta djup och till 628 fot uppgafs att 13
stcnkolsfiöt-ser om tillsammans 3 7 fot och 3 tums mäktighet anträffats och ansåg man
värdet af dessa stenkolslager betydligt förhöjas genom de ansenliga bäddar af
lera, efter all sannolikhet eldfast, som mellanlagrade stenkolsflötserna och som
skulle enligt styrelsens berättelse uppgå till en sammanräknad mäktighet af 3 5 fot.

Intresset, särskildt den stora allmänhetens för Kropps Aktiebolag, från
början ganska lamt, växte nu i den mån de i tidningarne offentliggjorda
meddelandena om tilltagande kolfyndighet spridde sig och föranledde aktiernas
stegring. Redan våren 1872 ansåg sig ock styrelsen behöfva utvidga bolagets
inmutningsområde och med 200,000 kronor deltaga i jernvägsanläggningen
Helsingborg-Hessleholm. Extra bolagsstämma den 22 april 1872 beslöt
der-före utsläppande af ytterligare 15,000 aktier ä 100 kronor, så att
aktiekapitalet ökades till två millioner kronor, och var förtroendet för bolaget så

stort att det inträffade hvad man hittills ej torde hafva sett i vårt land, att
nemligen på några dagar tecknades 14,95a akt,er-

För 500,000 kronor inköptes omedelbarligen af Hrr af Ekström och
Billo» inmutningsrätten till stenkolsfyndigheter i Köpinge och ofre Glumslofs
socknar, beggc belägna i närheten af Öresund och så godt som värdelösa.

Borrhålet i Raus visade sig emellertid efter ytterligare profborrmngar 1
närheten, vara en chimére och detta hvad både stenkolens mängd och beskal-

fenhet vidkom. -o-,

Deremot hade det vid Bjuf nedslagna borrhålet redan , Januari 1872

gifvit visshet om tvenne stenkolsflötser:

a) på 118 fots djup i fot och 4 tum tjock,

b) på 145 fots djup 1 fot och 8 tum tjock.

Sedan med dllhjelp af en inkallad duglig engelsk gnifvemgemor S.
Fen-nell samt sedan kontrollborrningar utförts, började schaktsänkningen vid B|uf, som
var färdig sommaren 1873. Under tiden hade utmålsläggmng bhfvit verkstald
å de inmutade kollagren, dock kunde för Köpingeområdet utmål ej erhållas.

För den blifvande industrien var nödigt anordna bostäder t,11 blifvande
arbetare isynnerhet som trakten ej var särdeles bebyggd och tillmötesgåendet
från jord- och husegares sida desslikes ej synnerligt stort och anlades derföre
på bolagets mark och ungefär 1 km. vester om den pågående
schaktssänk-niugen ett antal arbetarebostäder, dels af bolaget och dels längre fram af
ar-betarne sjelfva på af bolaget vilkorligt upplåtna tomter. Genon, ikring
bostäderna anlagda små trädgårdar hafva ock arbetames boningsplatser under
sommarmånaderna meddelats vissa behag, samtidigt med att utseendet af det hela,
numera så godt som en liten stad, blifvit förhöjdt.

Förutom dessa åtgärder inrättades skolor, sjuk- och begrafningskassor,
samt under de senare åren eget sjukhus, samlingssalar, allt för att arbetarne
måtte trifvas med sitt arbete.

I början var svårt att erhålla arbetare för kolbrytning i större
omfång. Skåningen, synnerligt duglig i jordarbeten och äfven förträfflig i
verkstäder, ville ej- deltaga i grufverksamhet; det var honom för mörkt.
Grufar-betare från olika bergslag funno dessa grufvor alldeles för våta och
arbetsrummen för låga att deri verkställa brytning. För att komma någon väg med
arbetet blef alltså nödvändigt anskaffa utländska arbetare. Sådana erhöllos
ock till ett antal af 30, hvilka dock elter allenast några timmars arbete
öfver-gåfvo grufvan, och, med undantag af 4 instruktörer som qvarstannade, reste
hem till sitt land igen.

Stenkolsbrytningen likasom ock början till fabrikation af eldfast tegel
fortgick dock så småningom och visade relativt goda tekniska resultat, men
den skånska allmänhetens förtroende till de nya industriprodukterna uteblef
dock, hvartill äfven bidrog den söndring inom styrelsen, hvilken uppstod på
grund af olämplig fördelning af arbetet emellan verkställande direktören och
styrelsen, och hvilken söndriug slutade med en fullständig schism inom styrelsen.

För att komma något fram och utveckla denna industri till affär biel
det derföre alldeles nödvändigt att erhålla en kraftigt samverkande styrelse,
jemte en verkställande direktör till hvilken styrelsen med fullt förtroende kunde
sluta sig och som kunde utgöra den ledande principen och den säkre och
energiske styresmannen öfver det hela. Med Grefve Fredrik Strömfclts inträde
i styrelsen i juni 1875 och qvarblifvande der som bolagets disponent-direktör
ända till Kroppsbolagets förening med Billesholms-aflaren i maj 1895, eller
inemot 20 år. erhölls just den rätta niannen och vanns den kontinuitet, som
var för bolaget nödvändig. Styrelsen, som fr. o. m. 1877 bestod allenast af
3 ledamöter, hade den lyckan att under längre och kortare tider bland
verksamma medlemmar räkna så framstående män som bl. a. Öfverdirektör Hj.
Elworth, Öfverste E. Klingenstjerna, Majoren Petter Peterson, Hofmarskalken
M. Holterman, Majoren C. Abenius, Revisionssekreteraren von Bahr,
Kamreraren C. E. Ekgren, Ingeniör Thor von Gegerfelt, Fabrikörerna J. G. Buhre
och R. Almström, hvarföre Grefve Strömfelt icke saknade välbehöfligt stöd
vid småningom inträdande ekonomiska svårigheter.

Tegelverket var då på långt när ej af den omfattning, som erfordrades
för tillgodogörande af de uppfordrade utmärkta eldfasta lerorna. Penningar,
300,000 kronor, måste härtill upplånas, och ehuru de blefvo dyra, 6 proc.
ränta och 3 proc. årlig provision, kunde detta ej hjelpas, fabrikationen måste
framåt.

Det blef ytterligare nödvändigt att göra den stora allmänheten mera
förtrogen med de skånska stenkolens egenskaper, hvarföre en mängd försök
verkställdes. Sålunda upptogos sommaren 1885 till Norrköping, en del af de
stora högar sämsta kolstybb (B1), blandad med lera, som ej så noga kunnat
frånskiljas, som uppkommit efter första schaktsänkningarna och grufvans
beredning; med dem profeldades under längre tid vid flere af de större
fabrikerna med den påföljd att deraf såldes öfver 9,000 tunnor med vinst för
bolaget. Dervid visade sig att äfven de sämsta Bjufskolen kunde användas under
ångpannor.

Sedermera upptogos några jernvägsvagnar prima stenkol (A>) till
landt-bruksmötet i Norrköping 1876 der, oaktadt mötesbestyrelsens motstånd och
den motverkande omständighet att maskinutställarne redan köpt och låtit till
platsen uppföra engelska kol för sina behof, alla maskiner (omkr. 60) utom
1, som arbetade med torf, afprofvades med Bjufskolen och en mängd utmärkta
intyg erhöllos af såväl in- som utländska ingeniörer och maskinegare, deribland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:54:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rhasvindus/3/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free