- Project Runeberg -  Sveriges industri - dess stormän och befrämjare / Del 3 /
10

(1894-1907) Author: Herman A. Ring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Billesholm-Bjufs Aktiebolag.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deröfver i minuten, bestående lager, beslöt sig för att använda metoden med
»sänkschakt», och fortgick detta så att vid tiden för bolagsstämman våren
1891, den s. k. stålskon var sänkt och uppförandet af schaktmuren påbörjad,
så att arbetet lofvade att kunna lugnt fortgå om ock med betydande ej
beräknade kostnader.

Det visade sig emellertid snart att vattenmängden tilltog högst
betydande. Den dittills begagnade starka pumpen blef af den tillströmmande fina
sanden otjenstbar, så att arbetet slutligen måste afstanna i väntan på den
ut-lofvade, men ej anlända stora ångmaskinen, som först blef levererad och insatt
i början af September samma år. Omedelbart härefter upptogs arbetet igen
och många försök gjordes att få sänkschaktet att sjunka, dels genom
schakt-ning för hand och länspumpning, dels genom muddring under vatten med
s. k. excavator, men utan synnerligen stor framgång, enär den tillströmmande
sanden ständigt försatte pumparne i olag och riian tillika hade inkommit uti
lager af så stor rullsten, att excavatorn icke kunde arbeta. Genom sandens
tillströmning från sidorna i schaktets nedersta, ej af sänkmuren uppnådda del
hade en betydlig ytsättning å marken närmast schaktöppningen egt rum, och
då schaktmurens friktion mot grusytorna, oaktadt träbeklädnad utanför muren
fans för att minska denna, blef så stark, att sjunkningen nära nog upphörde
vid uppnådda 67 fot under dagytan, så beslöts, på ingeniör Lindblads förslag,
att arbetet skulle fortsättas med dykare. Sedan styrelsen härom uppgjort med
ingeniör C. Santesson i Stockholm och förberedande arbeten för dykningen
blifvit utförda, började densamma den 24 september 1891 med 4 dykare; vid
denna tid upphörde all pumpning, dels för att icke genom uppkommande
sugning indraga stora qvantiteter flytsand i schaktet, hvaraf man ändock fick mer
än nog genom sjelfinflytning, dels för att vattenpelaren inuti schaktet skulle
motväga vattentrycket utanför densamma. Under första månaden eller till
slutet af oktober var effekten låg, emedan arbetet hufvudsakligen bestod uti
att under vattnet löstaga och uppsända rullsten, några af så stora dimensioner,
att de måste sprängas; när arbetet derefter inkom på andra lager, ökades
effekten betydligt. På detta sätt fortgick sänkningen intill medlet af december,
då den sist insatta förtimringen tagit så betydlig skada af det svåra
jordtrycket och så stora sättningar i dagen egt rum, att, efter besiktning af professor
Nordenström och disponent-direktören grefve Strömfelt den 20 december, allt
arbete med sänkningen instäldes under den tid träschaktet upptogs och nytt
insattes. Uppnådda djupet var nu omkring 96 fot och återstående djupet till
sandstensberget omkring 17 fot. Ombyggnaden upptog en tid af två månader,
hvarefter dykningsarbetet fortsattes och sandstensberget uppnåddes af sänkskon
den 30 april 1892, från hvilken tid dykarne inmejslat skon i berget och tätat
schaktet med beton. Dykarne afslutade sitt arbete och hemreste i maj 1892,
men måste redan följande månad återkallas, ty vattnet, som först sjunkit 12
och en half meter och derefter, under pågående pumpning, stigit till vanlig
höjd, 18 meter, kunde icke nedbringas. Efter undersökning af dykarne visade
det sig, att betoneringen motstått det oerhörda vattentrycket utomkring
sänkschaktet, men att man med detta träffat ett mindre lager hård sandsten, i
hvilket dykarne förut nedmejslat sänkschaktets »sko», och att denna hårda
sandsten efter några tum öfvergått till så lös beskaffenhet att, då länspumpningen
fortgått några timmar och vattenpelaren i schaktet sjunkit, det derigenom ökade
vattentryket utifrån genomgått det lösa sandstenslagret och sprängt ett
stort stycke af den öfverlagrade hårda sandstensskorpan, genom hvilken
öppning i berget en mängd flytsand åter inströmmat i schaktet och der lagrat sig
till 1—2 meters höjd. Sedan denna sand af dykarne undanskaffats, måste
desamma anlitas för att under det höga vattentrycket af öfver 18 meters
vattenpelare afsänka schaktet ännu 2 meter genom berget till dess pålitlig
fast sandsten uppnåddes; detta arbete skedde medelst borrning och sprängning.
Under det att detta arbete pågick, måste man vara betänkt på att förbygga
de lösa lagren i berget och för detta ändamål bestäldes s. k. couvelagerringar
af tackjern med hyflade flensar, hvilka till 1,8 meters höjd i tre afdelningar
insattes af dykarne, hvarefter dessa göto beton bakom ringarne samt mellan
den sista ringen och underliggande berget. Sedan denna beton hårdnat under
en månads tid kunde länspumpning åter företagas den 2 december 1892 och
afsänkning derefter ske på vanligt sätt. Första kolflötsen, ganska god,
uppnåddes den 14 februari 1893 på 44 meters djup under dagytan och den |

Mét. kolflötsen på 5» meters djup den 15 mars samma år. Den s.åra, fast
enormt dyra schaktsänknmgen, hade sålunda slutligen lyckats blifva »erkstäld,
för hvilket dock hade erfordrats såväl bolagets offervillighet som styrelsens
och disponentdirektörens energi samt arbetsledaren ingeniör Lindblads
sk.ck-Iighet och påpasslighet. Schaktet benämnes efter bolagets disponent-direktör
»grefve Strömfelts schakta.

Sedan ofvannämnda stora och för bolaget synnerligt betungande
anläggningar nu blifvit färdiga kunde sjelfva arbetena fortgå i beräknad
utsträckning, så att med kolbrytningen och tegeltillverkningen fortfarande som förut
sysselsattes ungefär 500 arbetare, hvilkas aflöningar uppgingo till c:a 350,000
kr. pr år.

Det visade sig dock att, då äfven öfriga svenska bolag för kolbrytning
och tillverkning af eldfast tegel samtidigt genom nya anläggningar kommit i
tillfälle att utöfva den svåraste konkurrens, täflingen bolagen emellan skulle
åstadkomma en nedsättning i försäljningsprisen, som icke lemnade tillverkaren
behöflig förtjenst och slutande med att som vanligt den kapitalstarkaste
antagligen skulle afgå med segern.

Detta förhållande ingaf oro på flere håll. Sedan Höganäs och
Wall-åkrabolagens styrelser föreslagit att samtliga stenkolsbolag skulle genom ett af
dem bildadt försäljningsbolag afyttra sina produkter, men Kroppsbolagets
styrelse icke ansett sådan åtgärd för sitt bolag nödvändig, eller i sak rätt, utan
afslagit dessa framställningar så, då önskan om samarbete med de andra
bolagen slutligen framkom äfven från en del aktieegare i Kropps Aktiebolag,
ansåg sig Strömfelt, vidhållande sin åsigt, med denna böra vika, och, efter
förslag af Wallåkra stenkols aktiebolag, förena de båda bolagen till etl
gemensamt bolag under benämning af Billesholm—Bjufs Aktiebolag.

Genom denna sammanslagning förekoms den befarade mördande
konkurrensen, hviiken, genom samtidig öfverenskommelse mellan de nybildade
Billesholms—Bjufs Aktiebolag och Höganäs Stenkolsaktiebolag att till lika pris
genom ett särskildt bolag, Svenska Lervaruförsäljnings-Aktiebolaget i
Helsingborg, försälja sitt eldfasta tegel, sålunda till hufvudsaklig del för inhemska
produkter af eldfast tegel, kan sägas vara förekommen.

Under 24 år existerade Kropps Aktiebolag och under 20 på hvarandra
följande år var grefve Fr. Strömfelt den ledande mannen i detta företag. Ej
derföre att undra på att bolagets mångårige revisor, Ferd. af Klintberg, till
protokollet vid Kropps sista ordinarie bolagsstämma uttalade efterföljande ord,
som synbarligen äfven voro uttryck af de närvarandes mening:

»Innan denna Kropps bolags sista stämma afslutas, anhåller jag att å
närvarande aktieegares vägnar få framföra deras tack till bolagets mångårige
ordförande, herr grefve Strömfelt. Att nu söka redogöra för allt hvad herr grefven
för detta bolag uträttat vore ungefär detsamma som att nedskrifva Kropps
bolags hela historia. Blott det vill jag påpeka, att sedan han tog bolagets
angelägenheter i sin starka hand, han vetat föra bolaget från branten af
undergång, med i det närmaste värdelöst aktiekapital till den lyckliga ställning,
i hvilken bolaget för närvarande befinner sig. Han är den, som framkallat
en svensk stenkolsiudustri först genom sitt energiska arbete att vid
utställningen i Norrköping få Kropps bolags stenkol använda vid der arbetande
maskiner och sedan att få dem antagna för driften af de svenska statsbanorna.

Om det energiska arbete detta allt kostat grefve Strömfelt tror jag
att såväl statsrådsprotokollen som än mer jernvägsstyrelsens protokoll skola
bära vittnesbörd. Derför skall ock grefve Fr. Strömfelts namn med gyllene
bokstäfver stå inristadt i Kropps bolags historia. Om grefve Strömfelts
kärlek och intresse för detta bolag vittnar bland mycket annat, att han, för att
odeladt få använda sin tid till bolagets bästa, atböjt en honom nådigst
erbjuden hög förtroendepost inom administrationen, men en ännu större kärlek
för bolaget har grefve Strömfelt visat då han för att tillmötesgå en del
misströstande aktieegares uttalade önskningar och för att undvika oenighet emellan
aktieegarne sjelfva, emot sina egna önskningar och förhoppningar, väckt
förslag om samt genomfört detta bolags sammanslutning med ett annat bolag
till ett gemensamt och, som man må hoppas, starkt bolag.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:54:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rhasvindus/3/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free