- Project Runeberg -  Dagen före drabbningen eller Nya skolan och dess män i sin uppkomst och sina förberedelser 1802-1810 /
XXVI

(1882) [MARC] [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXVI

något lyckligare drag af snille; men att upptaga den under
en allvarsammare granskning, liar jag trott sällskapets
värdighet förbjuda. Att ifra mot författaren torde icke förtjena
mödan, helst då I, mine herrar, genom edert snille och edra
talanger ären tillräekligen fredade för löjets vanmäktiga anfall.
Det är endast jag, som skulle ega skäl att klaga öfver en
alltför bitter ironi.»

Den sistnämda fina vändningen påminner om den tidens
högsta fosterländska förebilder i vältaligheten. Man ser den
verkliga eller antagna anspråkslösheten, som höjer sig sjelf,
i det den nedsätter sig, tv Livijn menade, hvad han sade,
då han som ofvan karakteriserade Tengborg, och han hade
dertill skäl.

Emellertid hade utom allt tvifvel Xenierna verkat
störande på vissa medlemmars möjliga sjelf belåtenhet och dermed
var ock ett litet upplösningsfrö inkastadt i sällskapet. Tecknen
dertill blifva ej omärkliga. Livijn hade så blifvit en ofridens
ande, hvilket ej "heller var lians natur emot. Redan förut
liade en eller annan tyckt sig deri skönja något, hvaraf man
kunde draga hvilka slutsatser som helst, nästan det värsta
syntes möjligt. Livijn skämtar sjelf en gång i bref till
Hammarsköld deröfver och tyckes nästan njuta af att för dem,
som ej behagade honom, vara en skräck. Hvad han i sjelfva
verket i botten af sin själ var, derom vittna nogsamt hans
bref till den så högt älskade, förtrolige vännen. Man ser
liär människan med bådo hufvud och hjerta af ej vanligt
slag, men hans egentliga natur och böjelse drogo honom åt
ett häll, under det att en yttre nödvändighet tvang honom
åt ett annat, för hvilket han syntes hysa afsmak. Deraf den
ständiga oron, missnöjet, hånet, löjet, ja, den förtviflan, som
slutligen dref honom att söka ögonblickliga döfiiingsmedel i
sinliga förströelser af skiftande slag.

Föröfrigt hade flere af de unge vännerna i Y. Y. sina
inre strider. Man möter från begynnelsen i brefvexlingen
disharmonien snart sagdt öfverallt. Det är tecknen till
ungdomens begynnande kamp med lifvet utom och inom sig.
Så bar Hammarsköld pä en tärande passion, hvars skarpaste
pröfning förestod, i det ban tvangs af ekonomisk brist att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:12:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rhdagen/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free