Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXVI
Hvilken är den ädlaste hämnd? (två gånger). —
Anmärkningar om sjelfmord (två gånger). — Är man säll för det
man är dygdig? — Fosterlandskänslan (två gånger). — Om
tolerans. — Öfver Lidners poetiska förtjenst. — Yar Carl XII
en stor man? — Hvad verkar teatern på nationens kultur
och moralitet? — Dessutom lemnades icke sällan fritt val,
hvaraf man ock mest begagnade sig. På behandling af cle
uppgifna ämnena visade man föga lust att försöka sig. Enligt
handlingarna i deras nuvarande beskaffenhet profvade man
sin förmåga endast på trenne, hvaraf på två med framgång.
Ingen af dessa prisskrifter finnes likväl i behåll.
Det första pris, som sålunda vanns, tillföll d. 6/n 1803
Lagus för hans svar på frågan: y>har samhäUsinrättningen
förbättrat människan?» Svaret synes, mot Rousseaus åsigt,
utfallit jakande, hvilket framgår ur præses’, Tengborgs, ord till
pristagaren: — »Den vördnad, ni hyser för
samhällsinrätt-ningen, lofvar staten en god medborgare; edra talanger och
edert nit att odla dem — en skicklig embetsmän».
Det andra priset vanns i Febr. 1804 af Livijn för
»Anmärkningar om sjelfmord)). Af brefvexlingen mellan
författaren och Hammarsköld kan man sluta, att sjelfmordet här fann
sin försvarare. Båda sysselsatte sig någon tid mycket med
frågan derom. Denna spökar ock samtidigt i många hjernor.
Det är de AVertherska idéerna, som här gå igen. Lägger
man härtill Livijns verldshaf och verldsförakt, der mord och
och förstörelse spela hufvuclroler, och Hammarskölds under
den ungdomliga jäsningsperioden frambrytande sympati för
stråtröfvare lifvets handtverk och äfventyr, hvartill våra
skogar syntes honom erbjuda en förträfflig skådebana, så har
man bevis nog för, hvad vi förut antydt, väckelsen och
inflytelsen från den tyska Sturm- und Drangperioclens män och
deras efterapare. Härmed sammanhängde ock deras religiösa
skepticism, ja, ateism, som dock låg mindre djupt hos
Hammarsköld än hos Livijn, hvars ironiska hån i detta fall ej
uteblef. »Post morteni nihil», var en tid hans grundsats.
Deras fantasteri viel denna tid och den ihåliga, moraliska
och religiösa kärnan deri ha ock så litet sammanhang
med den fromhot, det slags svärmeri, som egentligen karak-
Dagcn fore drabbningen. ")’*’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
