Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
kragen öfver öronen, drog ned mössan i
pannan, tog sina skidor och stafvar i farstun och
gick ut.
När skidorna voro fastbundna och
tumvan-tarne påträdda, sköt han i väg med rask fart
utåt den uppstrukna landsvägen till kyrkan.
Där vände han om hörnet vid kyrkomuren
och begaf sig ut på den stora, öde snövidden.
Som en mörk strimma låg skogen vid
horisonten. Intet ljus, ingen mänsklig boning
syntes, sedan han lämnat byn bakom sig. Intet
spår, intet ljud af hvarken människor eller djur.
Skidornas rassel och skrammel mot skarsnön
var det enda han hörde.
Ensam gick han med sina dystra tankar och
sitt sjudande sinne i den bistra kylan. Hit
och dit slant han på den hala skaren, svor
mellan tänderna och förbannade alla
svartrockar i världen.
— Aldrig göra de annat än förtret! Kan
man inte bli ursinnig, när man ser en sån där
svart, hal latmask? — Hvad gör en sån där?
— Pratar en timme i kyrkan om söndagarne
och spatserar omkring i socken, jämt upp så
mycket han har lust till, på hvardagarne!
Doktorn blef argare och hetare, ju längre han
kom i sin tankegång. Med ett häftigt ryck
Märta Bolie. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
