Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Till slut må anmärkas, att om man godtager den
förstnämnda förklaringen af ifrågavarande bestämmelse
och således i densamma ser en varning till konungen, så
måste man också å andra sidan fatta den såsom
innehållande ett vilkor för riksdagens rätt i berörda fall.
Bestämmelsen skall ju reservera konungen en viss
betänketid utöfver året, men då förbinder den också
riksdagen att vänta denna tid, innan den tager författning
om styrelsen. Men från båda dessa synpunkter är det
märkvärdigt, att denna betänketids längd ej är fixerad.
Är återigen det meningen med stadgandet, att bereda
riksdagen ett tillfälle att få veta, när konungen vore att
återförvänta, så är naturligen en dylik tidsbestämning
ej af samma vikt.
Mot den vidsträcktaste uppfattningen af riksdagens
rätt i berörda fall har äfven den invändningen gjorts1),
att riksdagen skulle genom att begagna sig af densamma
faktiskt upplösa unionen. Resonnemanget hvilar på
förutsättningen, att den makt, §§ 91, 92 R.F. stadga,
tillkommer endast riksdagen2). Förf äktar ne af denna åsigt
äro därföre de, som drabbas af denna konsekvens, och
Alin söker ock, som nämndt är (s. 49), att afvända
densamma genom att häfda, att unionen är bygd på den
principen, att den, som är konung i Sverige, också
därmed är konung i Norge. Det synes mig dock svårt att
uppvisa, att riksakten, hvilken är den lag, som reglerar
val af de förenade rikenas konung, skulle vara bygd
på en sådan princip. Den stadgar i stället båda rikenas
jemnlika rätt vid valet. Att unionen historiskt
uppkommit på det af Alin angifna sätt, är, synes det mig, om
ock obestridligt, dock en skild fråga.
J) Key-Åberg s. 115.
2) Detta är visserligen icke Key-Åbergs uppfattning, eftersom han
i samma väfva häfdar stortingets likberättigande med riksdagen i berörda
fall, men jag kan ej förstå, hur invändningen annars kan få någon
beviskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
