Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
En ny epok i textens historia bildar
boktryckerikonstens uppfinning. Efter denna dröjde det ej många år,
innan delar af G. Testamentet i tryck utgåfvos, den första
bland dem år 1477. De första efter handskrifter gjorda
fundamental-editionerna af hela hebräiska biblen voro den
i Soncino utkomna år 1488, Biblia Polyglotta
Compluten-sia 1514—1517, den af rabbinen Dan. Bomberg 1525 o. s. o.
C. Det kyrkliga erkännandet af de i G.
Testamentet innehållna särskilta böckernas
kanonicitet.
Åt alla de Skriftens delar, hvilkas speciela isagogik
här förekommit, gaf man på 300-talet e. Chr.
benämningen yqccffal v.avovr/.cà *) eller yg. Y.avovityf.itvai, härledd från
ordet xaviov, tvärträdet i skölden, en rak staf, rättesnöre,
norm, regel. Den riktiga uppfattningen af
frälsningssanningarna kallade man ock i kristenhetens äldsta tid xavatv
rov (JiorrjQiov Y.rjQty/ttaTog, o zrjg Iv.xh]Giug v.ctviov, som så
småningom började blifva liktydigt med en v.anov zrjg
àXrj&eiag eller rrjg nioruog. Med denna bibeuämning till
bibiens böcker ville man beteckna dem såsom innehållande
rättesnöret för tron och lefvernet. Öfvertygelsen om deras
genom inspiration förmedlade gudomliga ursprung låg då
ock i denna benämning på samma gång uttryckt2).
Uti den alexandrinska öfversättningen hade
emellertid de skrifter med inkommit, hvilka till åtskilnad från
de ofvannämda kanoniska af Hieronymus erhöllo
benämningen apokryfer. Och emedan, bland de kristna i de
första århundradena, hebräiskan började af allt färre för-
’) Efter Origenes’ föredöme, som talar om scripturæ canonicæ
("quas eanonicas habemus").
2) På Semlers antagande, att xavaty skulle betyda förteckning på
de till föreläsande i en församling bestämda skrifter, utan att
begreppet af dessa skrifters karaktär, att vara äkta och normgifvande,
vore vid ordet fästadt, torde väl ej synnerligt afseende böra fästas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
