- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
181

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men Bengt, han känner det ej så, för honom är det ej
tomhet och elände, ty hans hjärta är rent och oskyldigt
och förstår ingenting af den synd, som kan gömmas under
nöjet, ja, för resten under allt. Vänta, hans stund kommer
väl, då han vaknar upp öfver lifvets allvar — ännu är han ju
bara ett barn, en liten sångfågel, som drillar och sjunger, en
killing, som skalar omkring i backarna... låt honom få
behålla sin frihet... det kan inte vara någon synd, att några
små gossar och flickor svänga om med hvarandra.. .»

»Det är icke heller någon synd att dricka ett glas
vin, men det leder till synd. Det är det första läppjandet,
som är farligt, »svarade Bengt kort och afklippande.

Ester sade ingenting mera, och det fick bli som Bengt
ville. Hon försökte i stället att, så mycket hon kunde,
genom sin solskensnatur utplåna de skuggor, som hotade att
falla öfver hennes gosses barndomsstig. Så länge han var
liten, lekte hon med honom, berättade sagor och sjöng visor,
och då han blef äldre, bjöd hon hem hans kamrater och
gjorde med sin sång och sin munterhet de små
tillställningarna så roliga, att gossarna aldrig hade så »lifvadt» som hos
Svens mamma. Hon lyckades också att sprida en sådan glädje
öfver Svens barndom, att då han sedan som äldre tänkte
tillbaka därpå, mindes han den som en enda leende
vårdröm ...

Men hans kärlek drogs mer och mer till Ester; Bengt
blef småningom för honom förkroppsligandet af en
oupphörlig, sträng fordran, som oroade och plågade hans
frihets-älskande, drömmande natur.

»Mamma,» sade han en gång, då han var omkring tio
år — »vet du, att jag tycker ibland, att det rakt är som
om jag ville kväfvas, när jag hör pappa tala... Du säger
att han älskar Gud och Jesus — men det är inte alls som
du... det är ingen kärlek alls hos honom... han är bara
så sträng och bestämd och säger jämt så här: tänk på
hur det sk;all gå för dig, om du inte blir frälst — tänk
på att du blir bortkastad ifrån Gud — och tänk på
att Gud är en ’förtärande eld’... så sa’ han i går, mamma,
han sa’ att Gud är en ’förtärande eld’; jag tyckte det lät så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free