- Project Runeberg -  Folkskalden Robert Burns. En lefnadsteckning /
18

(1892) Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Tolf visor af Burns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med hjärtat gladt jag bröt en ros,
hur skön min fagra törnros var!
Då kom det en, som stal min ros,
men lämnade mig törnet kvar.


*



         Än en kyss.

Än en kyss, och så ett sista
afsked, du för alltid mista!
Djupt i hjärtat vill jag bära
dig med trofast sorg, min kära.
Den en glimt af hopp ledsagar,
är en dåre, om han klagar.
Mig mot sorgerna skall värna
ingen glimt från hoppets stjärna.

Men mitt val jag vill ej klandra,
du var mera vän än andra,
svår att motstå, tung att mista,
värd att älskas till det sista.
Hade vi ej mötts i lifvet,
ej så blindt och öfvergifvet
blifvit till hvarandra knutna
— ej vi skildes hjärtebrutna.

Så farväl, du var mig kärast,
skönast, ljufvast, renast, skärast!
Så farväl! Och dig tillstädje
lyckan allt af lifvets glädje!
Så farväl och så den sista
kyssen, du för alltid mista!
Djupt i hjärtat vill jag bära
dig med trofast sorg, min kära!


*



         Förnöjsam med litet.

Förnöjsam med litet och glad att få mer,
— när sorgen och nöden i synen jag ser,
jag ger dem ett rapp, om de hindra min gäng,
med en bräddad mugg öl och en skotsk gammal sång.

Ibland störa härjande tankar min frid,
men mannen är stridsman och lifvet är strid,
mitt glädtiga lynne är mynt i min pung,
min frihet är adel, ej skänkt af en kung.

Ett år af betryck, skulle det bli mitt fall?
En natt i ett gille och sorgen är all!
När målet, det sköna, för resan är nått,
hvem tusan vill tänka på vägen han gått?

Låt lyckan, den blinda, få ragla omkring,
ifrån mig som till mig, det gör ingenting!
Jag ropar åt nöjet: välkommen, min vän!
Åt mödan: välkommen, välkommen igen!


*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robburns/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free