Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke framför jägaren så att drefvet gick måttligt fort.
Pa det sättet följde de honom ett par tusen alnar, till
dess han satte upp nosen och smög mycket tyst, med
ögonen fästade framåt. Snart höll han sig i gående
framför Robert. Då såg denne ett par hornkronor skymta
ofvanför och igenom buskarne. Nu befalltes Mars att gå
bakom, men med afseende på vinden som blåste åt den
sidan der vildbrådet var, och då han ville hindra dem
att känna lukten, beslöt han att gå en krok åt sidan.
Hastigt men tyst frågade han Frank, om han var
rädd att stanna qvar ensam vid en stor poppel för att
der afvakta hans, Roberts, återkomst? Men Frank svarade
att han inte alls var rädd att stanna der. Robert
gick således, efter tillsägelse till gossen att hvissla om
han ville något, men att han icke skulle ropa. Han
skulle ställa sig bakom poppelstammen och stå alldeles
stilla, men om det small, så skulle han genast komma
till stället.
Robert hade godt skydd i det täta buskaget. Han
kunde icke se, men hörde djuren bräcka qvistar under
betandet, och hörde stamp at dem. En kort vändning
gaf honom full öfverblick af förhållandet. Han hade
inför sig tre djur inom håll. Han spände nu båda
piporna i dubbelbössan, men kunde med allt bemödande,
icke hindra pulsarne att slå mycket häftigt; tillochmed
kände han en darrning i handen — en »skottskälfva»
såsom det kallas. För säkerhetens skull stödde han bössan
vid en trädstam, sigtade på den största och tryckte af.
Hjorten tog ett språng och föll. Den närmaste, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
